Ännu en vecka har passerat, sakta men säkert så segar sig tiden fram. Jag är otålig som bara den, juni känns alldeles för långt borta!!

Vi har hunnit varit på vår årliga resa utomlands nu också!! Svärmor bjuder med oss på en resa varje år, istället för presenter på julaftonen och födelsedagarna. Vanligtvis brukar vi hamna i Grekland men i år var det tänkt att vi skulle fira hennes födelsedag i september på Kanarieöarna....tills lillen blev till då förstås. För vi är ju helt eniga om att det skulle bli lite väl tidigt att åka utomlands med en bebis på två-tre månader och inte ville vi åka i maj som vi annars brukar utifall att lill-Jonken skulle ha brådis ut..... så vi har nu varit på en 24-timmars kryssning till.... Åland..... Jag kan ju inte påstå att vi är särskilt solbrända och fina men ganska så lyckliga ändå!!!!
Jag tror faktiskt inte att jag skulle orka med att resa bort en hel vecka som det känns nu. Det räckte gott och väl med det dygnet som gick för att jag skulle vara som däckad i två dagar - och det utan att man ens hade en droppe sprit i kroppen.... hur orkade man hålla igång förr egentligen?? Men tröttheten till trots så var det jättekul att få komma ut lite bland folk, äta gott och få chansen att piffa till sig lite. För hur mycket jag än älskar mina snickarbyxor så skadar det ju inte att få känna sig lite fin ibland! Om inte annat så tror jag att Johan kände viss glädje över att få se mig i andra kläder!!!

Har tjuvstartat med shoppingen nu. Jag var och köpte en sån liten bärbar bilbarnstol i veckan. Och så har det blivit lite Lille Skutt-kläder för de var ju sååå söta! Johans föräldrar kom förbi med en kartong kläder ifrån när han var liten och där fanns en hel del saker man kan återanvända. Jag har även varit till mamma och gått igenom ett gäng lådor så inte kommer lillen att lida av klädbrist inte!! Vi har den stora turen att ha helt underbara föräldrar som mer än gärna vill hjälpa till med allt som kan tänkas behövas. Johans föräldrar ska köpa vagnen och mamma ska stå för sängen, så vi ska väl ut på en liten tur någon dag och se vad som kan tänkas att falla en på läppen!!!

Mitt lilla hjärta verkar inte vara allt för intresserad av att sova. Han bonkar runt där inne mest hela tiden tycker jag. Speciellt lycklig verkar han bli efter att jag har ätit, då blir det ett himla liv!! Han sparkar på så att pappa Johan också kan känna att det går vilt till där inne!! Det är härligt att även han nu känner att det finns någon där inne!!!

Jag börjar känna av kroppen lite mer nu....har börjat svälla lite i vaderna och fötterna gör rätt så ont emellanåt faktiskt, men det känns som om det vore dumt att börja klaga redan - det blir antagligen värre! Inte så konstigt att fötterna börjar säga ifrån, de orkar väl inte bära upp hur mycket som helst..... Jag tycker ju själv inte att jag har gått upp så himla mycket i vikt ännu (5,5 kg) - och det är ingen annan som har vågat säga något annat heller - men eftersom att jag inte var någon Twiggy till att börja med så kanske det är förståeligt ändå.... Min kropp har annars inte ändrat sig nämnvärt förutom basketbollen i fram då, men för övrigt så ser jag i stort sett likadan ut som förut, midjan finns kvar och stjärten är inte särskilt bredare än förut (fast den räcker bra som den är...). Det känns faktiskt skönt att man fortfarande känner igen sig i spegeln.
Innan jag blev med barn var jag helt övertygad om att jag skulle bli som en liten badboll, jag har ju inte heller längden på min sida om man säger så, men det känns ohyggligt skönt att även jag kan ha fel ibland!! I och med att jag nu inte var någon sticka till att börja med utan mer "elastisk" i huden, så tror jag att jag kanske kommer att klara mig ganska så bra ifrån bristningar på magen, åtminstone har jag gjort det hittills, fast det ska ju växa en hel del till förstås så.... men vaddå, lite svinn får man väl lov att räkna med! De kommer säkerligen att passa finfint ihop med groparna i låren och på stjärten ....!!

Ha det så gott tills nästa gång!

Ett svart moln har dykt upp på den babyblåa himlen - torra slemhinnor...
Min stackars, stackars sambo håller på att bli galen på mig för jag SNARKAR. Han säger att jag mer eller mindre skriker ut mina snarkningar så det är inget han helt lätt kan ignorera. Den stackars mannen försöker tappert med lite diskreta knuffar i rygg och sida, tills han - självklart - förlorar besinningen och säger ifrån på skarpen! Och då blir ju lilla jag, som för övrigt känner mig lite känslig för tillfället, väldigt ledsen och är på vippen att börja gråta en skvätt mitt i alltihopa. Det känns fruktansvärt att snarka värre än farmor, och jag vet ju själv hur extremt irriterande det är att ligga och lyssna på någon annans oljud när det enda man vill är att få lite sömn... Men allt slutar ju självklart med att Johan får världens skuldkänslor över att han överhuvudtaget har tänkt en sådan självisk tanke som att även han skulle ha rätt att få en blund i ögonen. Så han ber mig att rulla tillbaka i position och rossla på för allt vad tygen håller medan han själv väntar på att få tuppa av utav ren utmattning. Jag ska kanske tillägga att det t o m har hänt att jag själv har vaknat ett par gånger av mina egna snarkningar... så det är verkligen illa vill jag lova!! Jag försöker så gott jag kan med att kompensera honom på dagarna med att vara lite extra snäll och ser till att han har kaffet klart på morgonen när han kliver upp. Än så länge så står han ut med mig i alla fall...
Jag känner mig ju inte som den sexigaste i världen för tillfället och sådana här later hjälper verkligen inte till!! Men enligt barnmorskan är detta med snarkningar och dylikt fullt normalt och det kommer ju att gå över, men det känns nog väldigt långt till juni för Johan just nu!

I fredags var jag på min andra koll hos barnmorskan och då fick jag lyssna till lillens hjärtljud för första gången! Häftigt!! Det slog väldigt fort och allt var tydligen bara bra. Man har ju ingen koll på att det de säger verkligen stämmer, men nu tror jag ju inte att de skulle ljuga och så är de ju proffs, så än så länge verkar allt vara precis som det ska och det känns helt underbart!! Lillen fort runt där inne så det bara svischade i mikrofonen!! Det är en liten vilding det där!! Men enligt min mamma så var jag också väldigt aktiv inne i magen och kom sedan ut för att bli ett väldigt lugnt och fint barn (ja, det där med fint var kanske något jag lade till själv....) - så vi får hoppas på att det samma kommer att ske med lillen. För det vore väl kanske dumt att påstå att jag och Johan är ett aktivt par... soffan, sängen och tv:n hör väl till våra käraste ägodelar om man säger så!

Helgen har varit fulltecknad. I lördags sov min lillasyster hos oss och fick chansen att känna lite på magen - för en gångs skull så var det någon som sov väldigt djupt där inne, men efter lite lätt aerobics på sovrumsgolvet så repade han humör och började sparka på som vanligt. Så nu kan stolta moster skryta om att hon har känt honom om hon skulle känna för det!! Hon hade för övrigt med sig en liten Nalle Puh-tröja i present. Vi är väldigt förtjusta i Nalle Puh, min syster och jag!
På söndagen fick vi sätta oss på bussen och ta en tur för att gratulera min mormor, det blev fullt hus där och självklart en hel del barnprat. Inte pratar man om mycket annat nu för tiden inte! Trodde då aldrig att jag skulle bli så himla insnöad som jag är. Det är inte många minuter om dagen som jag inte tänker på bebisen och allt runt omkring... det är ju det som har blivit ens liv nu. Borta är fester och stoj och allt annat som brukade vara ens liv - jag fasar för tanken på att jag ska bli en sån som diskuterar konsistensen på lillens blöjinnehåll med mina vänner, måste tänka på att tygla mig lite redan nu kanske!

Vi har även hunnit med att beställa sängen som lilla hjärtat ska campera i. Min mamma gillar verkligen att vara ute i god tid, så nu är det gjort! Men det är inte klokt vad dyrt allt är!! Ett sängset med lakan, spjälskydd och sänghimmel försökte de få lika mycket betalt för som sängen. Jag tror vi klarar oss väldigt bra utan det... Sedan alla dessa fantastiska apparater som det verkar finnas hur många som helst av! Bröstpumpar, steriliseringsmaskiner, barnmatsvärmare osv osv... undrar hur mycket man kan komma att behöva egentligen???
Vi har iallafall enigt beslutat oss för att investera i en blöjhink som vakumförpackar varje blöja - det räcker att vi har kattlådor som osar om man inte är snabb, det ska vara uthärdligt att bo här i fortsättningen också!!!
Det börjar väl även att dra ihop sig till att välja barnvagn! Har kastat ett par ögon i förbifarten och har ju iallafall lite hum om färg och modell, men det finns ju att välja på!!

Ja, det var väl allt att rapportera för den här gången! Ha det gott och sköt om er!!!

Vecka 24

Oj vad den här veckan har gått fort!! Tiden rinner verkligen på alltså - vecka 24.... det är ju 6 månader det... Jag blir både överlycklig och skitskraj när jag tänker på att det inte alls är långt kvar nu tills lillen kommer! Jag längtar så otroligt mycket efter att få se vad det är för liten illbatting som härjar runt där inne. Samtidigt är det ju jätteläskigt vilket stort steg man har tagit i livet - nu ska jag vara mamma så länge jag lever... hoppas verkligen att jag klarar av det här!

Jag mår fortfarande bra även om jag blir tyngre och tyngre. Fötterna gör vad de kan för att hålla kroppen upp. Har märkt att jag lutar mig bakåt när jag går så snart kör man väl med den inte allt för vackra pingvingången... om jag inte har börjat redan förstås!

Lillen växer för fullt där inne. Det märks om inte annat på kraften i bensparkarna. När han tar i som värst så syns det ordentligt på utsidan. Han har starka ben den gossen! Jag börjar nästan oroa mig lite för hur det ska kännas när han börjar bli riktigt stor! Annars är han är lite lugnare än förut. Han far inte runt lika mycket som innan men det beror nog på att det är mindre plats att röra sig på. Nästa vecka är det dags för besök hos barnmorskan igen, då ska vi mäta magen för första gången. Intressant!

Var och träffade min kära vän D över en bit mat. Jag tyckte först att hennes mage var jättestor men hon tyckte att vi hade ganska så lika magar (det skiljer ju fem veckor så det kanske vore bäst om det var så att hon var störst), och när jag tänker efter så skiljde det nog inte allt för mycket på oss ändå... Jag börjar bli lite orolig över hur stort barn jag ska behöva pressa ut egentligen. Jag är lyckligt ovetande skulle jag tro!!
Har försökt mig på att läsa lite förlossningsberättelser på den här sidan. Tänkte att det kanske kunde ge mig lite tips om vilken bedövning som är bäst och så... men det blev lite väl magstark och för mycket kalla fakta för min del kände jag. Jag ska nog fortsätta leva i min lilla bubbla ett bra tag till!!

I torsdags var vi ute tillsammans med svärföräldrarna för att kika in vilken vagn vi skulle kunna tänka oss att beställa, vilket slutade med att vi redan dagen efter hade en sprillans ny och skitsnygg vagn stående i vardagsrummet... även där gick det lite fortare än vad jag och Johan hade räknat med...!
Det vore kanske dumt att påstå att vi köpte en vagn. Det var mer så att försäljaren sålde en vagn till oss - och han fick oss att tro att vi gjorde en bra affär till på köpet!!! Svärmor var så nöjd att hon ville fira köpet med att gå på China och äta upp ett par hundralappar till men där sade karlarna ifrån!!
Det kan tyckas att det är lite väl tidigt att ha en vagn hemma, men nu blev det på det här viset. Om det nu skulle hända något så att det inte skulle komma någon bebis så får vi ju lämna tillbaka vagnen - fast det kommer det ju inte att göra så den kan lika gärna stå hemma hos oss och vara stilig tills det är dags för lillen att inviga den! För den delen så kan ju både jag och Johan behöva öva oss lite på att dra runt den - och det har vi ju chansen att göra nu!!!
Gissa om vi är lyckliga och tacksamma över att Johans föräldrar köpte vagnen åt oss - herregud vilka priser!!!!!!!!!!! Vi har nog aldrig ägt en bil som kostat lika mycket som lillens åk, det är ju helt bisarrt egentligen... fast man behöver ju inte gå och köpa nytt som vi gjorde förstås!

Och nu till testet av min införskaffade snarkmojäng - om nu någon har fått för sig att köpa sig en sådan kan jag bara säga: LÅT BLI med det. Efter att jag pressat upp detta obekväma otyg i mina näsborrar och till slut vant mig vid att ha ett främmande föremål där så pass mycket att jag kunde somna tog det cirka två andetag innan jag vaknade av ett välbekant ljud... jag snarkande precis lika mycket som vanligt! Så jag tog mina kuddar och traskade än en gång till soffan. Följande arbetsdag gick åt att fundera över hur man skulle kunna lösa problemet. Så jag tog en tur till Apoteket (igen) på lunchen och köpte mig en rulle kirurgtejp. Jag hade läst lite antisnark-tips på nätet och där gav de förslag på att tejpa igen truten och jag tyckte det lät som ett väldigt bra förslag, det borde ju rimligtvis få tyst på en. Så jag tryckte än en gång upp mojängen i näsan efter att jag satt en tejpbit tvärs över munnen och sedan somnade jag. Fick veta dagen efter att jag förvisso hade låtit mindre men för den skull inte på långa vägar varit tyst... så nu har jag gett upp! Jag får helt enkelt sova på annat håll, det finns inget mer att välja på... om det nu inte skulle finnas någon där ute som har några tips - hör av er till Babynätet för guds skull!!!!!!!! Som du säkert har märkt vid det här laget så är jag desperat och provar det mesta!!!!!

Ha en underbar vecka för nu är våren här!!!

Vecka 25

Nu är i våren här - iallafall vissa dagar!!!! Vi har vinter ena dagen och vår den andra men det känns härligt att veta att det bara kan gå åt ett håll nu och det är mot ljusare tider!! Det hjälper till att hålla humöret uppe när det känns som om det är allt för långt kvar till nedsläpp!

Igår var jag hos barnmorskan igen. Vi mätte magen, den var 24 cm så det verkar ju vara som det ska. Mitt blodtryck var lite lägre än förut men fortfarande utmärkt så något måste jag ju göra rätt!! Eventuellt så kommer jag att få börja äta järntabletter efter nästa besök. Lillens hjärta slog lite lägre än förra gången (144 istället för 148) men det var tydligen heller inget att oroa sig över så jag känner mig lugn!!
Passade på att skriva in mig på en föräldrakurs också. Jag tänkte jag skulle prova och se om det är något för mig, för jag får gå själv - Johan vill helst inte vara med och jag har lovat att han ska få slippa även om jag kommer att känna mig lite ensam om alla andra har sina karlar med sig... Försökte faktiskt hitta en lista där det fanns några ensamstående men det gick inte alls det så det får väl lov att gå!!!

Det är återigen full fart där inne i magen. Ofta sätter han igång att sparka mot kissblåsan när jag ska till att kissa, det är lite obehagligt måste jag säga och det blir ju aningen svårare att lyckas med att få ut de där dropparna !! Annars så spenderar jag mina kvällar att ligga framför tv:n och titta på hur mycket magen hoppar runt istället för på programmet jag tänkt att se, men det är ju roligare underhållning i magen för det mesta ändå! Och förresten så kommer jag antagligen inte att kunna titta särskilt ofta på ett helt program när lillen kommer ut heller så det kanske är lika bra att man vänjer sig redan nu!!

Börjar öka stormartat i vikt känns det som men jag har lite svårt att förstå vad det är som väger så himla mycket. Jag kan fortfarande ha mina gamla byxor med gummiband i linningen utan att de stramar (allt för mycket) över stjärt och lår, trots att magen tar upp så mycket tyg - men någonstans sätter sig kilona det är ju ett som är säkert!! Nu går jag mest och hoppas på att det mesta bara är vätska som försvinner fort!!! Jag blev jätteförvånad över hur stor magen egentligen är när jag såg kort på mig själv.... inte så konstigt att mina fötter sväller upp!!!
Har inte sett några bristningar ännu, fast jag kan ju heller inte påstå att jag har letat så intensivt..., men blodådrorna är väldigt framträdande både på mage och bröst - det är verkligen inte läge för att hoppa i en bikini för att uttrycka sig milt!! Jag har faktiskt varit och provat lite baddräkter, men tvekar på om jag verkligen ska köpa en mammabaddräkt. Det känns som om jag inte kommer att hinna använda den allt för mycket innan lillen kommer - men och andra sidan så kommer jag ju inte att se ut som förut den här sommaren så jag kanske kommer att behöva en rejälare doning... det kanske blir så pass illa att jag absolut inte ens kommer på tanken att vara så avklädd!! Jag ska nog ta och tänka lite till tror jag...

I morse när jag vaknade hade jag så himla ont i händerna, precis samma känsla som i fötterna fast det känns liksom lite mer oförklarligt eftersom att de inte behöver jobba lika hårt och det har inte blivit bättre under dagen heller, undrar om det är att man börjar bli vätskefylld eller om det är något annat problem. Jag har även lyckats gäspa käken på sned - den har varit så i lite drygt en och en halv vecka nu. Oroar mig inget särskilt över det för det händer ju som sagt konstiga saker med kroppen hela tiden, men det är ju lite irriterande när jag inte kan tugga som vanligt förstås. Det blir lite svårare att äta snask ju!

Helgen har varit full av aktiviteter, lite jobbigt tycker jag men så blir det ibland. I lördags var vi på middag hos ett par vänner. Massor av god mat och trevligt, men när vi skulle ta oss hem efter 8 timmar på en köksstol - då ville inte mina fötter alls. Lyckades pressa ner dem i stövlarna, men att dra igen dragkedjan var inte att tänka på. Så det blev till att lyxa till sig lite med en taxifärd! I söndags var det "kalas". Min Johan fyllde år så det var bara att se till att det fanns fikabröd och tårta till gästerna. Som tur är så bakar Konsum goda kakor så jag slipper!!!
Och igår var vi och kollade in trolleri på hög nivå när Joe Labero gästade stan - otroligt fascinerande!!! Det där med att bli trollkarl är kanske ett spår man kan försöka styra in lillen på i tidig ålder. Det blir antagligen lite billigare utrustning att tillhandahålla än om grabben får för sig att han ska spela hockey.....

Ha det gott tills nästa gång!