Två blå streck...!

Några dagar efter mensen beger jag mig till apoteket. Köper tuggummin och öronproppar och lägger Clear Plan-provet mellan, men ser ändå att hon som stå i kassan ler när hon tar betalt. Jag låtsas som ingenting, och lägger skyndsamt ner allt i påsen som jag har med mig. Ser mig förstulet omkring och är nöjd. Ingen här som kan se. Än så länge är ju allt så hemligt. Att jag köper två graviditetstest, ska ingen annan få reda på. Så tidigt på söndag morgon dagen därpå, när min man råkar vara bortrest, går jag på toaletten, klockan är halv sju och jag är nyfiken och lite rädd. Har lagt fram grejerna. Kissar i en mugg och följer instruktionerna. Så lägger jag över den viktiga rutan med ett papper och har bara framme testrutan. Ett blått streck i testrutan. GLÄDJEN och FÖRVÅNINGEN när jag får se de två strecken gör att jag inte kan se mig mätt på dem. Gång på gång under det kommande dygnet tittar jag på testet som jag lagt synligt på ett bord hemma. Tittar, för att försäkra mig att jag inte har lurat mig själv.

Min man kommer hem, och jag försöker tålmodigt lyssna hur han har haft det på en styrelsehelg. Har förberett att jag ska överräcka CP-stickan till honom, så att han får se själv. Han blir alldeles tyst. Kanske typiskt karlar, så blir han glad, men menar också att han inte riktigt tror det, förrän "magen" sparkas. Jag kan förstå honom. Vi har längtat efter barn och efter vissa bakslag av olika slag, så var det skönt för mig att ta testet själv, så hade det blivit negativt så hade mest jag blivit besviken, men Anders sluppit.
 

I november "smäller" det

Vi har räknat ut på nätet ungefär när vi ska ha smått... om allt går vägen. Jag har lite svullna bröst, annars ingen skillnad. Det är klart, både jag och Anders är lite upplivade. Anders har börjat tilltala mig i pluralis, vilket är skoj. Jag och en liten till. "Arbetsnamnet" är "magen". För några år sedan började jag gå upp i vikt, kanske mycket för att jag längtade efter att bli gravid, vilket betyder att jag sitter med cirka 25 kilos övervikt, så jag har redan en mage. Vi fick frågor redan för två år sedan om vi väntade barn, för mycket av övervikten har satt sig på magen. Nu kommer troligtvis ingen att fråga, såvida jag inte klappar mig på magen övertydligt om några månader. Men än så länge är det så färskt och nytt, vi talar om det med mjuk röst och glädje.
 

Att må lite kymigt

På mornarna kan jag må lite kymigt, men inte så mycket. Jag är väldigt lyhörd för olika tecken på graviditet. Brösten är svullna, och jag har valt att börja äta en tablett/dag av "Mitt Val, Kvinna", som innehåller vitaminer och järn, samt folsyra. Speciellt folsyran vill jag åt, har läst på nätet att det ska vara viktigt. Järnet kanske jag också behöver eftersom jag i perioder brukar ha lågt blodvärde.

Vi fick oväntat besök häromkvällen. Jag hade nyss stigit upp ur badet och, turligt nog, fått på mig lite kläder. I vår bohemiska livsstil så låg det saker lite här och där. På köksbordet låg en bok om att vara gravid och tabletterna stod framme. Jag hoppas att de inte såg något, åtminstone så kommenterade de ingenting. Rafsade undan boken och tabletterna tillsammans med någon annan tidning. Lite väl tidigt att folk ska få veta...

Jag är väldigt trött ibland. Det har hänt att jag har sovit till 10 på morgonen, kravlat mig upp, ätit en macka, gått ut med hunden, stupat i säng, sovit till halv ett, macka, rastat hunden, sovit till halv fyra, micrat något, rastat hunden, och sedan varit vaken i några timmar, fram till att jag har lagt mig vid halv sju ungefär och sovit hela natten. HELT OTROLIGT. Jag visste inte att man kunde bli SÅ trött. Kanhända att övervikten bidrar till detta. Jag försöker vila så gott det går, läxböckerna får ligga orörda och jag brukar bli lite piggare dagen därpå. Ett tag så var jag trött varannan dag, och jag försöker då att bara vila.
 

Att bli spysjuk av tvätt

Vi tvättar i vårt badrum. Mina luktsinnen har blivit känsliga, så jag klarar inte av nytvättad tvätt som är fuktig. Hela badrummet är som en doftande fuktplats. Detta är ett problem för mig. Jag får kväljningar och spyr om jag måste vara på toaletten länge när tvätten hänger där. En natt när vi nyss hade tvättat, testade jag med att hålla andan när jag var på toaletten, men klarade inte hela tiden utan var tvungen att andas in. Fick ont i magen och mådde mycket illa. Att må illa är ok, men ontet i magen var knivsvasst men mycket svagt. Jag blev dock rädd att jag kanske skulle få missfall, och oroade mig för att jag skulle ha blod i trosorna på morgonen. Men det hade jag inte. Jag har lite flytningar då och då, och varje gång, får jag lite rädsla av att det kanske är mens. Visst, med hjärnan så är jag lugnare, men det kan inte hjälpas att, efter vad vi tidigare erfarit och när jag nu är gravid, att jag är rädd för missfall.
 

Överraskade föräldrar och syskon

Vi har denna vecka varit hem till våra föräldrar i Västerbotten, och firat påsk med familjen. Alla blev faktiskt förvånade över att vi skulle ha barn. Det har alltså inte märkts att vi har velat ha barn. Min mamma nämnde att jag liksom har hållit barn ifrån mig och det är ju troligt, eftersom jag inte har vetat om jag har kunnat få egna barn och så. Vi betonade att det är väldigt tidigt och att mycket kan hända, men de var ändå väldigt glada förståss. En av mina systrar ska ha barn nu i maj, och Anders bror och fru ska ha barn i juni. Även två andra stora gravida magar träffade vi. Det blev härligt mycket prat om barn och graviditet. Anders blev rätt så trött på det, mycket för att han är försiktig med att se fram emot det tills det har gått längre tid, tills "magen sparkar". Jag förstår honom, men för mig har det varit härligt att frossa i prat om graviditet, blöjor, barnvagnar, vaggor och spjälsängar.

Anders föräldrar har kvar vaggan som Anders låg i, en "tulla" som man vaggar "den andra vägen" än andra vaggor. Den är jättefin och den är det enda som ryms i vårt minimala sovrum. Vi får hämta den längre fram. Den är vit, vi får se om vi slipar den och har den träfärgad eller målar om den. Anders farbror har snickrat ihop den, och den har mycket stilrena linjer. Kul med generationsvagga. Vi hade annars lite tankar på att göra en vagga att ha i taket, men det skulle ta rätt mycket tid. Kanske, kanske, får vi också ta spjälsängen hemifrån mina föräldrar, men det beror lite på om min syster som ska ha barn i maj, behöver den. Spjälsängen är ommålad i gult, och jättefin. Den skulle passa jättefint i kontoret som ska bli barnkammare, där tapeterna är gröna och gula. Kanske låter det småsint att nämna något som pengar när man är gravid, men saken är den att saker kostar. Får vi låna vagga d.v.s. tulla, och spjälsäng, så sparar vi några tusen, och det är jättebra. Mycket är det också nostalgi, att generation efter generation får ligga i samma.
 

Nu är allt nästan som vanligt

Resan upp till Västerbotten och tillbaka till Uppsala var ansträngande. Jag kände av korsryggen, och riktigt längtade till att vi skulle vara framme. Även dagen efter resan, när jag hade föreläsningar hela dagen i Stockholm var ansträngande. Vi får se om jag orkar resa så långt i sommar. Jag får ha det öppet, och kanske flyga istället. Åtta - nio timmar i en bil är inte drömmen för ryggen, även med lite pauser här och där. Jag är piggare nu, och mår inte så där tjyvtjockt hela tiden. Brösten är lite spända, annars finns inget tecken på att jag är gravid. Ska börja gå promenader igen, och börja använda mina stavar. Känns lite löjligt att gå med stavar, men det sägs ju förbränna 25% mera. Bra om jag får bra motion för ryggen.

I reklammängden låg två tidningar från barnaffärer. Jag har dem vid mitt nattduksbord och brukar bläddra i dem. Det är spännande att tänka sig in i vad man kan behöva och inte. Jag saknar tullan, den var så konkret och visade på att vi verkligen skulle bli flera. Någon gång så måste jag ta mig mod och ringa och boka tid hos mödravården. Går omkring med en obefogad rädsla, tänk om jag inte är gravid, om jag bara har inbillat mig och att barnmorskan kommer att tala om det för mig. Att hoppa över två menser kan vara normalt, det kan hända vem som helst, och att Clear Plan visade två blå streck på två test med några dagars mellanrum är kanske den där felmarginalen på en procent. Visst jag har haft spända bröst, och mått tjyvtjockt, men det kanske finns någon annan anledning till det... Men självklart så är jag gravid. Det är abstrakt än så länge, men det är i alla fall på gång. Jag skjuter dock på kontakten med mödravården. Vill ha det för mig själv, och med Anders en stund till. Det är ingen brådska.