Veckans fråga

V. 21

Vad tror du att du skulle göra om du i v 16 fick reda på att barnet i din mage har Downs syndrom? Skulle du avbryta graviditeten eller låta den fortskrida?

Avbryta graviditeten (89%)

"Jag är för rädd. Jag tror inte att jag skulle klara av ett handikappat barn. Jag har alltid haft svårt för handikappade människor. Och jag vill inte utsätta mitt barn för mitt ev svek... " (Karin)

"Jag har svårt att tro att jag skulle kunna hjälpa barnet så pass mycket som det behöver, och att adoptera bort mitt barn är helt uteslutet."

"Jag skulle nog inte vara en god förälder åt ett barn som skulle ha Downs syndrom. Det skulle vara jobbigt."

"Jag vet inte hur jag skulle göra i den situationen, men som det känns nu skulle jag avbryta p g a att jag tror att det skulle vara väldigt jobbigt med ett sånt barn. Egoistiskt men det är så jag känner... Jag är själv gravid nu i vecka 28, och om barnet skulle komma ut med en skada skulle jag självklart älska det lika mycket." (Åsa)

"Jättesvår fråga! Jag har själv en storebror som har Downs syndrom. Han är född 1964 och blev på så vis nästan en pionjär när det gäller omsorgslagen, att integreras i samhället, gå på 'vanligt' dagis och att över huvud taget bo hemma hos sina föräldrar. Mamma blev jättedåligt bemött av läkare vid förlossningen. De tog barnet ifrån henne först, ville inte låta henne veta att det var 'fel' på barnet och alla tog för givet att mamma och pappa skulle välja att lämna bort honom till ett hem för utvecklingsstörda. För det var så man gjorde då. Hon fick ingen vettig information om vad det innebar att ha Downs syndrom. Detta har ju förändrats jättemycket sedan dess! Mamma levde med en jättestor oro under min brors 10 första år, har hon berättat för mig nu när jag själv är gravid med mitt första barn. Hur länge skulle han leva? Vad skulle klara? Hur långt kan han utvecklas?
Idag lever Johan, som han heter, i en egen lägenhet ett par kilometer från våra föräldrar. Han får hjälp och 'tillsyn' dagligen av vårdpersonal, men klarar sig ganska bra själv. Han 'jobbar' med parkskötsel ihop med ett gäng andra utvecklingsstörda och har ett jättebra liv! Trots denna vetskap tror jag att jag hade valt abort. Jag gjorde fostervattensprov i vecka 15, då jag själv är 35 år och var ju tvungen att tänka igenom vad hur jag skulle göra om jag fick besked om t ex Downs syndrom. På mammas tid fanns inte fosterdiagnostik alls på samma sätt. Inget ultraljud, inga kromosomprov. När ett barn väl är fött klart att man vill behålla det, men kan man välja relativt tidigt i graviditeten så, ja, då skulle jag förmodligen välja bort det." (Anna)

Fortskrida graviditeten (11%)

"Alla barn är lika mycket värda"