Sussies graviditetsdagbok...

 
Här nedan får du följa Sussies graviditet vecka för vecka...
 
vecka 16-20 21-25 26-30   31-35 36-

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vecka 16


Ända fram till förra veckan har jag tanken ibland slagit mig att jag kanske trots allt inte är gravid utan bara skendräktig som en gammal tik, men nu är det helt bekräftat!!
Jag var på läkarundersökningen i förra veckan så nu råder det inga som helst tvivel om saken. Allt ser bra ut och vi väntar otåligt på ultraljudet vi ska på om två veckor......

Jag och Johan är helt överens att om det är möjligt att se vilket kön det är på ultraljudet, då vill vi verkligen vet det nu på en gång!! Vi är inte mycket för att vänta någon av oss (det har hänt att det har tjuvkikats i ett par julklappar och så......) så nu håller vi tummarna på att vi snart får veta om lillen är en grabb eller inte!!! Vem det än är där inne så är han/hon mer än välkommen!!
Det här blir det första barnbarnet för både mina och Johans föräldrar så det är många som väntar otåligt!

Jag mådde illa i början av graviditeten men det var inte så farligt, inte så jag behövde springa och kräkas på jobbet som en del andra så jag tycker inte att jag kan klaga så mycket över det. Mitt största problem har varit brösten!! Herregud vilken konstant smärta!! Men tack och lov så har det gett med sig nu också, så nu mår jag verkligen bra!! Det är bara finnarna som envist håller sig kvar, ser ut som en tonåring vissa dagar.....

Annars har ju illamåendet medfört en hel del positiva saker för min del. Jag kan till exempel inte titta på en ostbåge - förut tryckte jag i mig en påse i veckan, men nu är det slut på det! Jag äter mycket mindre godis överhuvudet taget faktiskt. Och läsk har jag helt tappat intresse för, nu är det bara äppeljuice som gäller.

Jag växer och frodas så magen hinner inte alls med!! På bara två veckor har den exploderat! Den pekar rätt ut och värst är det på kvällarna, det är på tok för trångt där inne efter att jag har ätit på kvällen. Det drar och sliter i vad som en gång var midjan och är riktigt obehagligt!!
Kläderna är så gott som urvuxna redan men som tur var har jag fått låna två par mamma-snickarbyxor av min underbara vän D som redan har vuxit ur dem (hon ligger två månader före!!). Som det känns nu så kommer jag att bo i dessa byxor tills lillen kommer ut! Jag får helt enkelt hoppas på att ingen (Johan) kommer att få nog av att se mig i dessa brallor i fem månader till.....

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vecka 17

Jaha, då sitter man här igen då. Ännu en vecka har passerat och som tur är så gick den fort!! Jag börjar äntligen känna mig så där som jag automatiskt trodde att man gjorde ifrån den stund man blev befruktad; harmonisk och strålande. Jag kan ju lugnt säga att jag blev mycket förvånad över att bara se en finnig och glåmig människa i spegeln de första tre månaderna....

Magen har växt så nu ser nog de flesta att det är en bebis där inne och inte ett resultat av för mycket julmat!! Jag struttar runt i mina snickarbyxor och kollar gärna in min profil i varje skyltfönster som passeras! Johan har börjat skryta om magen han också, så det är inte bara jag som är mallig!!! Jag har inte ont i vare sig bäcken eller annat utan känner mig pigg och lycklig. Jag får till och med sova hela nätter nu, eftersom trycket på blåsan har lättat! Jag mår helt enkelt oförskämt bra!!!

Nu är det exakt en vecka kvar tills vi äntligen ska få gå på ultraljudet. Det ska bli så himla skönt att få det gjort!!! För trots allt så kan ju något vara fel fast att allt känns så himla bra.... Och det ska bli så otroligt spännande att se lillen för första gången!!!!
Men lite oroligt är det ju helt klart - speciellt när det ibland hugger lite här och drar lite där och värker lite i mitten!!! Det behövs ju inte allt för mycket för att man ska få hjärtflimmer och bli nojig...

Det känns skönt att man har en bra vän att vända sig till med alla frågor och funderingar! Jag känner mig lyckligt lottad som har D att prata med, hon är lugn och sansad!! Det underlättar ju att hon känner mig bra och vet hur knasigt jag brukar uttrycka mig med mina ordval vanliga fall, och hon inte skrattar åt en när jag undrar över om naveln kommer att ploppa ut när det blir för trångt där inne (nu menar jag inte att den skulle flyga iväg, utan bara om den kommer att peka rätt ut istället för som nu ligga djupt inbäddad)!

Den här veckan kommer antagligen att gå åt till att hålla tummarna inför UL, att allt är som det ska och att vi kommer att kunna se om lillen är en tjej eller kille! Jag hoppas verkligen att det är möjligt att avgöra vilket kön det är på lillen för vi är så nyfikna så vi håller på att spricka! Och det skulle ju verkligen underlätta i sökandet efter det bästa namnet, det är tillräckligt svårt ändå utan att man ska behöva välja till både tjej och kille!
Som läget är nu så byter det lilla livet namn varje vecka, jag har börjat med att skriva ner allt vi kallar honom så vi ska komma ihåg åtminstone några av förslagen när det väl är dags!

Tyvärr har min godisaptit kommit tillbaka med stormsteg. Är helt galen i Kryptoniter: sura, hårda karameller med salt pulver inuti. I fredags hade jag blåsor på tungan som gjorde så himla ont, men det hindrade inte att man petade in ännu en godis och sög på den med ett plågat ansiktsuttryck. Tack och lov så verkar det mest vara under arbetstid som jag bara måste ha snasket så munnen har haft hela helgen på sig att läka - så nu är det bara att snaska vidare!!!

Har bestämt mig för att försöka läsa så lite böcker och tidsskrifter som möjligt om hur det "är" och ska vara att vara gravid. Jag har läst en bok som jag fick i julklapp av brorsan men efter den så känner jag mig mättad! Det känns liksom lite för tidigt att behöva plöja igenom ingående beskrivningar om hur förlossningen går till och om alla "trevligheter" som följer efter själva förlossningen!! Herregud, jag får rysningar av ordet slempropp bara, så då kan du ju tänka dig!! Jag har tillräckligt bra fantasi själv utan att jag behöver kalla fakta därtill!!!!

Och sedan så räcker det ju att träffa andra föräldrar.... Förstår det inte riktigt men det verkar vara ett inbyggt behov att man bara måste dela med sig av historier om 30-timmars förlossningar med sugklockor och kejsarsnitt, mjölkstockningar och allt annat! Jag vill verkligen inte höra mer sånt nu!!!!!!!
Fast det är egentligen minst lika skrämmande med människor som vill få en att tro att själva förlossningen är det absolut bästa man kan vara med om, att det är såååå härligt och inte alls så smärtsamt - jag är ledsen med det där tror jag inte på för allt i världen! Inte en chans!! Det får mig bara att utgå ifrån att det var en sådan ohygglig upplevelse att de har förträngt allting...

Ja, ja.... nästa gång vi hörs så får ni se mitt lilla hjärta på bild! Ha det bra!!!
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vecka 18 - som blev vecka 20!!!
 
I mitten av förra veckan så kände jag något väldigt konstigt i magen... och igen.... det där med fjärilar i magen som de säger - snarare grodor!!! Det blev ett fasligt liv där inne en stund och jag kände mig helt chockad. Själv tyckte jag att det var rena jordbävningen och tvingade Johan att hålla handen på magen och trycka hårt, men självklart så kände ju inte han något alls fast jag trodde jag hade fått hicka strax under naveln..... men wow att det rör sig där inne vill jag lova!!!! Sussie v.20
 
Idag har vi varit på ultraljudet!! Guuud va häftigt det var!!!! Det var så himla läckert att få se lillen där inne!! Både jag och Johan blev helt lyckliga! Hela dagen har jag gått runt och flinat som ett fån, att man kan vara så här lycklig!!!!!
Och som jag hela tiden har trott så simmade lillen rätt fortare än vad barnmorskan hade räknat på!! Så nu ska vi helt plötsligt ha barn den 25 Juni istället för den 10 Juli.... så vips har vi hamnat i vecka 20 och är halvvägs - hjälp!!!
Barnmorskan som utförde ultraljudet var jättetrevlig. Hon började med att säga att jag var väldigt stor om magen (inte säker på att det var så trevligt men....) och sedan fortsatte hon  med att kika på lillen. Det dröjde ju inte många minuter innan hon hade konstaterat att han var på tok för stor för att bara vara 18 veckor.
Det kändes härligt att få en bekräftelse på att jag inte har gått runt och haft fel när jag har hävdat att vi ska få barn tidigare än var det var sagt ifrån början. För min del har det varit helt stenklart hela tiden att vi skulle få ett tidigare datum vid ultraljudet! Det var liksom bara det eller tvillingar som fanns och välja på.....och det räcker nog bra att börja med en så här innan man har vanan inne!!
 
Först var det lite svårt att få in någon bra bild på lillen för han for runt och rörde på sig som en liten tok. En väldigt aktiv bebis! Men till slut så lugnade han ner sig så att det gick att mäta honom ordentligt och framförallt knäppa kort på honom!! Till slut så blev han så trötter så han sög på tummen det lilla livet! Då blev det tårar i ögat på stolta modern vill jag lova!!!!!
Men nu är vi laddade med sex kort på bebisen som de stolta far- och morföräldrarna ska föräras med!!! Lilla moster Johanna har fått sitt kort redan idag!
 
Vi berättade för barnmorskan att vi gärna ville veta vilket kön det var på bebisen, men det fick de inte berätta längre sedan det hade uppstått en liten felbedömning och ett par föräldrar inte alls var lika glada åt att få en frisk bebis i ett annat kön än det de hade förväntat sig..... MEN så kom det en liten snopp och seglade förbi där, och barnmorskan frågade mig om jag såg vad det var och då jag frågade om det var en snopp .... och fick det helt bekräftat att: JA DET VAR JU EN SNOPP! Så himla häftigt!! Vi ska ha en grabb!!
 
Jag mår fortfarande hur bra som helst, har inga krämpor som är värda att klagas på! Det gör ju i och för sig lite ont strax ovanför bäckenet när jag går långt men det händer ju inte allt för ofta att jag gör det så... ingen fara på taket med andra ord!! Nu hoppas jag bara på att jag kommer att få fortsätta att må så här bra hela tiden för nu är det ju bara 20 veckor kvar tills han kikar ut till oss!!! För i sådan fall så är nog det här det häftigaste jag har varit med om någonsin, och jag som alltid har sagt att det bara blir ett barn har redan börjat fantisera om en till lååångt fram i tiden!! Just nu så känner jag mig inte ens skräckslagen inför förlossningen så jag vet inte alls vad som har tagit åt mig!!!
 
Nu börjar han kicka igång igen där inne!!
Ha det gott tills nästa vecka!
 


Vecka 20

Ultraljudsbilder



 

>>>