Den 7/7 2002
kl 20.52
föddes "Lill-Jonken"
4980 g och 58 cm
   
Läs om när Jonken kom till världen
  

16/9-02

Herregud vilket annorlunda liv jag har fått!!! Jag trodde verkligen att jag skulle ha tid att skriva den här dagboken för flera veckor sedan men inte!!!!

Det har gått elva veckor sedan vi fick Jonken och nästan inget är sig likt - men jag älskar det verkligen!!! Det finns ingenting som jag inte gillar med att vara Jonkens mamma - härligare unge får man leta efter!! När varje dag börjar med att man möts av det varmaste leendet man kan tänka sig från den man älskar mest av allt i hela världen så finns det inte mycket som kan få den dagen att gå fel!!! Tyvärr rinner ju dagarna förbi allt för fort. Jag tycker knappt att vi hinner vakna innan det är dags att lägga sig igen men vi försöker att göra det bästa av våra härliga dagar tillsammans, för innan man vet ordet av så sitter man väl där på jobbet och gråter över att mammaledigheten är slut och ens hjärta är i bitar för att barnet grät som besatt när man lämnade honom på dagis.....

Jonken är med mig hela tiden. Jag bär mer än gärna runt på honom tills ryggen knakar och pussar på honom tills han blir trött på mig! Jag har inte skaffat barn för att han ska ligga ensam i vagnen och skrika för att "härdas" utan är helt övertygad om att vi alla mår bra när Jonken mår bra - så det så!! Men visst, han vill faktiskt vara ensam ibland också. Han gillar verkligen att ligga på en filt på golvet och pyssla med babygymet och då passar man på att sno ihop håret i en ny, lite piffigare hårtofs och smeta på lite smink så att man åtmistone påminner lite om sitt forna jag! Fast man får lov att skynda sig nu för tiden eftersom att Jonken förflyttar sig ifrån filten genom att sätta hälarna i filten och ta sats!

Nu elva veckor senare så väger grabben 6620 g (4980g vid födseln), är 62,5cm (58cm) och har huvudomkrets på 41,2 cm (39,5) så han växer verkligen! Han är väldigt stark i benen och står gärna upp så mycket som han bara orkar. Det är en glad kille som pratar mycket och skrattar ofta. Än är han inte blyg utan möter de flesta människor med ett jätteflin! Han sover oftast hela nätterna, det har han gjort i cirka fyra veckor nu. Innan så sov han med mig i sängen men tydligen så sover han bäst själv..... Jag lägger honom mellan kl 21-22 i sin korg med en flaska tuttjuice och sedan vaknar han inte förrän runt 06. Då tippar jag bara i honom lite mera mat och så fortsätter vi att sova, ibland ända till 10... så inte är jag trött och sliten som vissa andra småbarnsmammor utan jag känner mig oförskämt pigg och inser verkligen att vi har tur som fått en sådan snäll kille! Hans pappa sov t e x inte en hel natt på tre ÅR......

Jonken blev aldrig till att gilla mina bröst så jag pumpar fortfarande ut mjölk till honom, vilket inte alls är så jobbigt som alla andra verkar tycka! Jag passar på att pumpa medan han sover och får på så vis en välförtjänt stund för mig själv i soffan med en bok, tidning eller tv:n - så inte går det någon nöd på mig inte, och det känns viktigt att Jonken får min mjölk så länge som möjligt, så jag tar en dag i taget med pumpen!! Nappen har jag fått honom att ta efter en massa trugande, även om han inte direkt älskar den. Får han själv välja så tar han tummen och då njuter han verkligen så att ögonen går i kors!

I förra veckan var jag och träffade barnmorskan för att prata om förlossningen, och om två veckor ska jag på efterbesiktning hos en doktor som ska kolla hur jag har läkt ihop därnere.... Det var skönt att få träffa sin barnmorska igen och få lite svar på frågorna som kommit sedan förlossningen. Hon höll med mig i min teori om att Jonken antagligen var ett stort barn redan när vi var på ultraljudet. Eftersom att magens kurva var normal hela tiden och inte gjorde något jätteskutt så tyckte hon att det lät logiskt. Så kanske jag inte alls gick nästan två veckor över tiden när allt kommer till kritan utan födde tre dagar före utsatt datum......

Sedan pratade vi om att en förlossning som min, där man går sönder så totalt är bland det värsta en barnmorska kan tänka sig (inte var det något drömscenario för min del heller....), det är ju liksom deras jobb att försöka hindra att det blir så! Jag förstod ju av hur barnmorskorna på BB var med mig att det var lite speciellt synd om mig och det var nästan därigenom som det verkligen stod klart för mig att jag hade haft en otroligt jobbig förlossning, man kanske kan tycka att jag borde ha fattat det ändå men när man inte har några referensmallar.... Men som jag säger till alla som frågar: Det var värt allt elände och lite till för belöningen är ju Jonken och han är ju så underbar! Och så har jag ju som sagt lite glöm-sjuka, så jag kommer nog helt enkelt inte ihåg hur det var egentligen. Men jag kunde i allafall trösta min barnmorska med att jag absolut inte blivit avskräckt till att skaffa flera barn, även om jag misstänker att jag säkerligen kommer att få gå på någon slags terapi den dagen det eventuellt blir dags för ett syskon till Jonken - har liksom en obehaglig känsla att minnet kommer att klarna och slå till med full kraft när man väl sitter där med magen i vädret igen och inte kan komma ur situationen!!!! Vi som bara skulle ha ett barn har faktiskt pratat lite löst om ett syskon om 3-5 år, men vi får väl se hur allt utvecklar sig! Just nu är jag helnöjd med min klimp och vill att han ska få vara nummer ett i många år!

Ha det gott, vi kanske hörs igen!!! Kom annars in på Jonkens egna hemsida och kolla hur vi har det!!!!

För att komma in på hemsidan ska du använda följande användar-ID och lösenord:

Användar-ID: gaest
Lösenord: sussieluskan