BabyNätet - en sida för dig som är gravid eller småbarnsförälder

En efterlängtad graviditet.

Min man Anders och jag, Malin, har sedan ett tag tillbaka önskat få barn. Vi bor tre mil utanför Uppsala. För det mesta är jag student. Vårterminen 2002 studerar jag teoretisk filosofi A i Stockholm, vilket innebär en hel del pendlande. Nästa termin får vi se vad jag läser, om jag läser. Vi har en kungspudel vid namn Corinne, som är 8 år. Hon är mycket bortskämd, åtminstone är det vad jag tror många av våra vänner tycker. Vi bor i ett litet fritidshus mer året-runt-standard och har bara bott här sedan sommaren 2001. Det ska bli kul att skriva dagbok som andra gravida kan få läsa. Själv har jag haft stor glädje av att få ta del av andras graviditet.

Vecka 10

Missfall

Kära läsare av min graviditetsdagbok. Tyvärr kunde jag inte hitta någon annan titel till vecka tio än denna. Missfall. Redan förra veckan (vecka 9) kändes allt mycket som vanligt. Inget illamående på morgnarna, bara spända bröst och att jag inte tyckte om doften av nytvättad tvätt. Så började jag blöda lite, men det kan man ju göra när man är gravid. Dock fortsatte blödningen i några dagar. Jag fick också mensliknande ont och förstoppningskänsla (förstoppningen var någon slags förvärkar har jag fått veta i efterhand). Vi åkte in till sjukhuset, fick bekräftat på ultraljud att fostret var dött.

Jag blev inlagd för att göra skrapning morgonen därpå. På natten hade jag fruktansvärt ont och fick spruta mot smärtan. Som tur var sov min man också över på lasarettet. Troligtvis kom det mesta ut naturligt där under småtimmarna, en slags miniförlossning (i efterhand är jag glad för miniförlossningen, för i allt det sorgliga så var det ändå vackert, och det blev mera konkret för mig att jag nu inte längre var gravid, än om jag bara hade gjort en skrapning). Skrapningen gick snabbt, och jag låg kvar under dagen för att få dropp och återhämta mig fysiskt.

Sedan dess har jag och Anders haft kontakt med en kurator, först tillsammans, och sedan jag enskilt. Jag har också läst i en bok "Den lilla sorgen" som rekommenderades av missfallsföreningen och som handlar om tidiga missfall. Jag har varit sjukskriven några veckor, och börjar sakta återhämta mig. Det har varit en jobbig erfarenhet att få missfall. Som tur är så har vi varandra, Anders och jag. Livet blir väldigt tomt, och meningslöst efter ett missfall. Men nu vet vi i alla fall att vi kan bli gravida. En av mina nära släktingar har också haft missfall, ett som var väldigt likt mitt i detaljerna, och hon har fött flera barn efter det. Det är lite tröstande att veta om. Men det här barnet kommer vi alltid att sakna, även om vi skulle få gåvan att bli gravida och få föda ett barn.

I och med detta så slutar min graviditetsdagbok.

Vänliga hälsningar

Malin