Kvinna, 32 år, 1 barn, vaginal |
|
Använde du någon/några smärtlindringar? |
- |
Om du tog smärtlindring, tyckte du det gav önskad effekt? Upplevde du några biverkningar?: |
- |
Hur upplevde du förlossningen? Gjorde det mer eller mindre ont än du hade föreställt dig? Tog det lång tid? |
Mindre, eller annorlunda smärta än jag trott. Lättare att slappna av än jag trott - kroppen visste så att säga vad den skulle göra... Totalt tog förlossningen ca 8 tim från att vattnet gick (det började så). Därav nästan 2 tim krystarbete, pga att barnet satt fast i navelsträngen. |
Blev du sydd? Tyckte du det gjorde ont/var obehagligt? |
Blev klippt i slutfasen, och sydd efter det. Sömnaden var värst av allt - fick ingen bedövning då, eftersom jag klarat mig utan dittills. Det är en jäkla skillnad på en smärta som kommer av ens egen kropp, och något som tillfogas utifrån! Det var omöjligt att slappna av då jag syddes. |
Hade du mycket eftervärkar? Hur kändes de? Gjorde de mycket ont? |
Nej, inte mycket. De molade lite som mensvärk, och lite som sammandragningarna man kan känna innan förlossningen. |
Tittade du på ditt underliv någon av de närmaste dagarna efter förlossningen? Hur upplevde du i så fall det?! Hur skulle du bäst beskriva hur ditt underliv kändes efter förlossningen?! |
Jag tittade på stygnen, för de kändes enorma... Det är ingen vacker syn. Å andra sidan speglar jag mig inte ofta där annars heller... Jag ville hellre se och veta än att göra mig hemska bilder. Det kändes ömt. Ungefär som ett jättestort skrubbsår, fast värre de första dagarna. Sen blev det liksom lite svullet och stumt. Runt stygnen tappade jag känseln ganska länge. Hett tips från min BM var att massera runt slidmynningen med olivolja vid varje dusch - det kändes som att det mjukade upp lite! (Så fort det inte gör ont, såklart). Efter några månader, max ett halvår, var känseln tillbaka. |
Hur gick det att gå på toaletten efter förlossningen? Gjorde det ont? Var det svårt att slappna av? |
Att kissa var inga problem. Det gjorde jag ett par timmar efteråt, med ljummet vatten från handduschen som jag sköljde med hela tiden. Hemma kissad jag i badkaret, för att samtidigt kunna skölja. Jätteångest för att bajsa...det tog flera dagar innan jag vågade försöka. Kul var det inte... men jag gick inte sönder som jag fruktat. |
Tog det lång tid innan avslaget försvann? Blödde du mer än du hade förväntat dig? |
De första dagarna blödde jag våldsamt! Inga bindor dög - fick byta i ett. Efter en vecka var jag nere på normal mensnivå, och efter tre veckor var det mest bruna flytningar, om än rikliga. På sjätte veckan slutade det i princip helt. |
Om du snittades - hade du mycket ont i såret efteråt? |
- |
Tog det lång tid innan sexlusten kom tillbaka efter förlossningen? Ungefär hur lång tid efter förlossningen hade ni samlag igen? Blev första samlaget som du hade tänkt dig? Gjorde det ont? Kändes det mycket annorlunda mot innan du hade fött barn? |
Efter ca tre veckor hade jag börjat tänka på att ha sex igen; inte samlag, men att åtminstone kunna smeka varandra. Då funkade det inte, vi fick aldrig den tiden och jag var trött och väldigt labil. Bebisen fick kolik - maken och jag hann aldrig ens prata med varann. Första försöket till samlag (och i princip till sex överhuvudtaget) var efter 8-9 v. Då var det mest en överenskommelse "jaja, vi måste väl ändå testa", men vi fick avbryta; jag kunde inte slappna av, och ärret stramade rejält. Sen tog det minst en månad innan vi försökte igen. Det svåra var inte att det gjorde ont, utan att slidan kändes oelastisk, och att jag inte blev fuktig inom rimlig tid. Vi använder fortfarande oftast glidmedel numera (2,5 år senare), fast det är nog mest för att vi inte hinner annars... vet vi att vi får hålla på ostört, så funkar det utan. Annars handlade det mest om att lusten kvävdes av alla konflikter i början. Det var en osannolik omställning att få barn, för oss! |
Gick du upp många kilon under förlossningen: |
11-15 kg |
Hur upplevde du din kropp efter förlossningen? Tog det lång tid innan kilona försvann? Ser din kropp mycket annorlunda ut nu efteråt? |
Jag var stolt över min kropp, att den fixat det! Första veckan var magen hemsk, som en stor deg. Musklerna var så uttänjda att jag inte kunde nysa utan att hålla i mig. 10 kg av 14 försvann vid förlossningen. Tyvärr gick jag upp 10 kg under amningen...(delvis beroende på konstiga matråd från BVC), och de sitter där de sitter. Förutom övervikten är det inte stor skillnad. Brösten återhämtade sig i stort sett ca ett halvår efter att jag slutat amma (ammade helt ca 5 mån, sedan delvis 4 mån till). |
Hur är det med knipövningar? Utövar du dem ofta? Fick du någon information om knipövningar efter förlossningen? Har du upplevt att det är svårare än innan att hålla tätt? |
Knep ibland i början. Glömde det sen. Info på papper från BB, samt från min barnmorska. Hade inga problem att hålla tätt då, men nu, när jag är gravid igen, har det hänt att jag läcker - panik! Ska knipa jämt efter nästa förlossning... |
Kände du omedelbar kärlek till ditt nyfödda barn? Vad var din första tanke då du såg den lilla/lille? |
Omedelbar förälskelse, faktiskt. Enorm glädje över att det var en pojke (fast jag inte särskilt önskat det ena eller andra), och en otrolig förundran över att han var så söt! Det vackraste vi sett. Sen gick det upp och ner i flera veckor, gråt, ilska, ömhet, panik... innan jag vågade kalla det kärlek. |
Upplevde du någon förlossningsdepression? I så fall - fick du någon hjälp mot detta?! |
- |
Hur länge stannade ni kvar på BB? Trivdes du bra där? Bra/dåligt bemött? |
Stannade i två dygn. Blev tillfrågad om jag ville vara kvar, men var såpass pigg, och amningen funkade, att jag ville hem. Tröttheten kom sen... Jag blev bra bemött, men första dagarna som mamma var de konstigaste jag varit med om, med eller utan BB. Allt var så overkligt liksom. Såg andra mammor som jag tyckte blev illa bemötta. Det är olika på personal. |
Var det något på BB du tycker att du saknade? Något som kan förbättras?! |
Jag fick ta reda på mycket praktiskt själv, tex mattider, var det fanns bindor, underkläder, rockar etc. Eftersom jag var ganska hel efteråt, kunde jag klara det, men det hade varit svårt om jag haft mer ont, eller varit tröttare. Sånt som bindor och klädombyte borde kunna finnas vid varje säng. Och mattiderna borde kunna göras mer flexibla - jag var jättestressad över att inte hinna få mat för att jag ammade, eller var på toa tex. |
Hur upplevde ni den första tiden hemma med den nya familjemedlemmen? Lätt? Jobbig? Dåligt med sömn? Oro? Berätta gärna! |
Omtumlande och ganska jobbig. Oroliga för allt med barnet, sov dåligt, hann aldrig prata. Grälade jättemycket, allt dåligt i relationen kom upp. Jag tyckte att maken jobbade för mycket och struntade i oss. Han kände sig utanför då han var hemma, och tyckte att jag ställde krav. Vår relation började stabiliseras igen först efter ca 1,5 år! Vi hade varit ihop i 10 år innan vi fick barn, så vi trodde att vi kände varann väl. Jag funderade allvarligt på skilsmässa. Idag är jag så glad att vi inte valde den utvägen! Massor av tid var vad vi behövde (dels på tu man hand, men även ren tid som förflyter, att våga vänta ut krisen). Kanske skulle vi sökt familjerådgivning, men det kom vi oss inte för med. Dessemellan var vi ömsint stolta över vår son. Han var ljuset i tillvaron då, och att han var fantastisk var väl det enda vi var överens om... |
| Övrigt | Delar av detta verkar kanske skrämmande... Att få barn är det största jag varit med om i livet, men det förändrar på ett sätt allt. Även om jag tycker att jag är likadan som förr, så har fokus ändrats, för oss båda. Det tar tid att bli en familj, men
det är enormt spännade och tillfredsställande när man känner att det flyter! |