Kvinna, 30 år, 1 barn, vaginal


Använde du någon/några smärtlindringar?

epidural, lustgas, akupunktur, övrigt

Om du tog smärtlindring,
tyckte du det gav önskad effekt?
Upplevde du några biverkningar?:

Ja, eftersom jag inte vet hur det skulle ha känts utan så är det svårt att säga om akupunkturen hjälpte. Men, jag kräktes nästan hela förlossningen igenom och jag fick nålar satta mot det. Då var det lugnt, men det KAN ha varit tillfälligheter. Dock var det så att när en av dem började göra lite ont så tog bm bort den, och då kräktes jag nästan omgående.. så, någon nytta gjorde de kanske...

Lustgasen vet jag inte om den var någon direkt smärtlindring - däremot fungerade den nog som någon typ av snuttefilt. Något att sysselsätta sig med och koncentrera sig på medans det gjorde ont.

Jag använde också hot-pack i början av förlossningen, innan epiduralen. De hjälpte nog också lite grann, med värmen så slappnade musklerna av bättre emellan värkarna, så...

Men, sedan kom ju epiduralen. Jag brukar säga att utan den hade jag inte överlevt. Den var en alltigenom positiv bekantskap för mig.

Jag brukar också säga att min mans hand också var smärtlindring - för de gånger han försökte slita sig för att smita ut på toaletten eller så så gjorde det mycket ondare... så, det måste ha varit något med endorfinerna eller så...


Hur upplevde du förlossningen?
Gjorde det mer eller mindre ont än du hade föreställt dig?
Tog det lång tid?

Jag hade konstigt nog inte några direkta föreställningar om HUR ont det skulle göra, bara att det skulle göra det. Jag hade gått på förlossningsförberedande föreläsningar innan, och där fått lära mig att tänka att varje smärta/ värk för mig/ oss närmare målet - det är normalt att det ska göra så här ont, så därför tror jag att jag faktiskt kunde känna "positiv smärta"... Låter kanske konstigt, men ändå...

Jag hade dock föreställt mig att jag skulle bli arg och lite smått otrevlig under all smärta, men så blev INTE fallet alls. Jag hade också trott att jag skulle vara tvungen att skrika och bråka för att få det jag ville ha av personalen och så där. Men så inte heller. Jag hade en helt fantastisk bm som VERKLIGEN hjälpte mig att föda barn. Hon låg hela tiden steget före och var helt underbar! Föreslog än det ena och än det andra för att underlätta och det gjorde mig oerhört trygg.

Förlossningen började med vattenavgång och från den tidpunkten tills dess värkarna började så var det väl ca 3 timmar. Efter det så tog det ytterligare 16 timmar. Sista biten fick vår dotter hjälp av en sugklocka. Det jag däremot inte var riktigt förberedd på, som inte blev som jag "tänkt mig" var efter att hon kommit ut. Jag hade då gått sönder ganska mycket och skulle sys - och i en och en halvtimme låg min dotter på mitt bröst och väntade på att jag skulle sys färdigt..

Jag hade ju föreställt mig det där med att man släcker ner och lämnar mamma, pappa, barn ensamma för att bekanta sig. Det fick vi dock vänta med, och det var en liten miss, tyckte jag.


Blev du sydd? Tyckte du det gjorde ont/var obehagligt?

Ja, vår dotter togs med sugklocka redan när hon stod vid spinaen, så jag gick sönder ganska mycket. Syddes i en och en halv timme med dottern liggande på bröstet, väntandes... Det gjorde absolut inte ont, de gånger jag sa till att "det där kändes" så bedövade de till det direkt så jag kände ingenting. Jag tyckte bara att det tog lite väl lång tid innan jag verkligen fick nosa på mitt lilla barn - och hålla henne ordentligt.

Hade du mycket eftervärkar?
Hur kändes de? Gjorde de mycket ont?

Det konstiga är att i början så hade jag baske mig inga eftervärkar alls, men när dottern var närmare halvåret så började jag känna lite grann. Jättekonstigt!

Tittade du på ditt underliv någon av de närmaste dagarna
efter förlossningen? Hur upplevde du i så fall det?!
Hur skulle du bäst beskriva hur ditt underliv kändes efter
förlossningen?!

Näe, jag hade ingen som helst lust att titta därnere då. Det kändes svullet och ömt hela partiet, ända bak så att säga - så jag hade svårt att sitta.

Hur gick det att gå på toaletten efter förlossningen?
Gjorde det ont? Var det svårt att slappna av?

När de skulle ha upp mig för att gå på toaletten direkt efter förlossningen så hände ingenting mer än att jag var så trött att jag mest mådde illa av att behöva sitta upp... Så, de fick tappa mig.

När jag sedan gick när vi kommit upp till BB så gick nr 1 utmärkt. Värre var det med nr 2, jag var nog egentligen mest rädd för att jag visste att de sytt en hel del, så jag tog det mycket försiktigt och drack massor av vatten och åt massor av linfrö! Sedan så!


Tog det lång tid innan avslaget försvann?
Blödde du mer än du hade förväntat dig?

Hade inga förväntningar på mycket eller lite här heller... Jag antar att jag trodde att det skulle vara så där, för jag minns ingen förvåning - annat än att jag tyckte att den höll på bra länge. Ca 7 veckor tror jag det var..

Om du snittades - hade du mycket ont i såret efteråt?

-

Tog det lång tid innan sexlusten kom tillbaka efter förlossningen?
Ungefär hur lång tid efter förlossningen hade ni samlag igen?
Blev första samlaget som du hade tänkt dig? Gjorde det ont?
Kändes det mycket annorlunda mot innan du hade fött barn?

Ja, dottern är idag drygt ett halvår och sexlusten är inte riktigt som den varit ännu... Ammar fortfarande, så det kanske kan spela in. Det tog nog nästan 3 månader - ville att avslaget skulle sluta först och så - man känner sig ju inte så fräsch...

Det jag kan känna är att jag inte riktigt ger mig hän på samma sätt ännu. Barnet sover i samma rum och jag är lite lite felsydd också, så det gör lite ont emellanåt dessutom, så... Men, jag tror att det kommer!


Gick du upp många kilon under förlossningen:

11-15 kg

Hur upplevde du din kropp efter förlossningen?
Tog det lång tid innan kilona försvann?
Ser din kropp mycket annorlunda ut nu efteråt?

Jag gick ner nästan allt ganska fort. Så på vågen skulle jag kunna komma i mina gamla byxor ganska snabbt, men däremot skulle ju bäckenet dra ihop sig också - så det tog ju lite tid till. Jag är omåttligt stolt över min kropp som burit OCH fött ett barn! Jag har aldrig trivts bättre med den nu när den på något sätt fyllt sitt syfte.

Hur är det med knipövningar? Utövar du dem ofta? Fick du någon information om knipövningar efter förlossningen?
Har du upplevt att det är svårare än innan att hålla tätt?

Jag kniiiiper alldeles för sällan. Fick en kort lektion på BB om hur man skulle göra, men har väl slarvat en hel del med det. På efterkontrollen så sa min bm att jag kanske skulle öva lite mer...

Jag tror inte att jag upplevt att det varit svårare att hålla urinen, men däremot så tror jag att jag inte riktigt litar på mina muskler i de trakterna när vi har sex, så jag kan inte ge mig hän riktigt...


Kände du omedelbar kärlek till ditt nyfödda barn?
Vad var din första tanke då du såg den lilla/lille?

Nej, det gjorde jag inte. Och jag trodde länge att det var något fel på mig för det. Man hade ju hört om den där himlastormande ögonblickliga förälskelsen. Vågade därför inte riktigt prata med någon om det - jag var ju en dålig mamma...

Blev därför jätteglad när jag fick höra att min reaktion - vad skönt att det är över, vad skönt att hon är ute och mår bra - var precis lika normal som något annat...

Sedan rann känslorna till efter någon dag. Min första tanke var nog också det jag sa till min man:
- Titta hon har likadan mun som du! Nu har jag två sådana! (Jag tycker han har så snygg mun!)
Och så tänkte jag nog också:
- jaha, är det så du ser ut - MITT barn!


Upplevde du någon förlossningsdepression?
I så fall - fick du någon hjälp mot detta?!

Nej

Hur länge stannade ni kvar på BB?
Trivdes du bra där? Bra/dåligt bemött?

Vi stannade i 4 dagar, en dag mer än vad man "fick" - för jag sa på en gång att jag stannar tills amningen fungerar. Och det gjorde vi. De var jättegulliga där, nästan allihop.

Jag tror de hade tänkt skicka hem oss efter 3 dagar, men när bm kom in på natten till den 3:e dagen och jag satt och handmjölkade och grät för att dottern inte riktigt fattade hur hon skulle få grepp om bröstvårtan, så fick vi stanna en dag till. På den dagen så rann den vanliga mjölken till och amningen började fungera klockrent! Så, jag har bara gott att säga om BB också!


Var det något på BB du tycker att du saknade?
Något som kan förbättras?!

Jag trodde i min enfald att jag också skulle undersökas innan vi åkte hem. Jag tyckte det var så konstigt att man inte kollades upp överhuvudtaget. Men men...

Jag skulle vilja att maten var bättre, men annars så kan jag, just nu, inte komma på något. Jo, att de som jobbar där inte hade ringar och så på sig - jag var ständigt rädd att speciellt en lite äldre dam skulle riva min dotter när hon skulle hjälpa mig att lägga till henne vid bröstet..


Hur upplevde ni den första tiden hemma med den nya familjemedlemmen?
Lätt? Jobbig? Dåligt med sömn? Oro? Berätta gärna!

Den första pärsen var ju att ta ut henne från BB:s rena och lugna miljö... Ut till avgaser och andra föroreningar, mitt lilla oförstörda barn.. Jag ville bara gråta och stanna där med henne för alltid. Det var jättejobbigt!!

Hon var nog ganska lätt att ha att göra med hemma sedan, för varken jag eller min man kan komma ihåg att vi var så särskilt trötta. Hon åt ju var 3:e timme eller något, men hon bara åt och sedan sov vi igen. Hon fick rätt ordning på dygnet ganska så direkt.

Jag är fortfarande nojjig och kontrollerar hela tiden så hon andas och så där. Jag var väldigt orolig för RS-virus när hon var riktigt liten, så de första 3 månaderna fick inga barn träffa henne alls. Jag fick under graviditeten en otrolig bacillskräck - och i mångt och mycket så sitter den nog i, fastän kanske något mer nyanserad...