Kvinna, 30 år, 1 barn, vaginal


Använde du någon/några smärtlindringar?

epidural, lustgas

Om du tog smärtlindring,
tyckte du det gav önskad effekt?
Upplevde du några biverkningar?:

Lustgas funkade ej, blev bara yr o fick stickningar i kroppen.

EDA:n fick jag för sent. De kollade aldrig hur öppen jag var, påstod bara tvärsäkert att det var minst 7-8 timmar kvar. Jag fick krystvärkar (helt överraskande för dem) efter en liten stund bara. Den tog mycket lite på de sista värkarna och inget alls under krystningen.

Hur upplevde du förlossningen?
Gjorde det mer eller mindre ont än du hade föreställt dig?
Tog det lång tid?

Blev igångsatt, och hade fruktansvärt ont, svimmade av smärta vid varje värk. Smärtan ökade dubbelt från värk till värk. Jag kunde inte tala, inte be om EDA, och när jag säger att jag ville dö, så är det inte bara som man säger, jag hade tagit livet av mig om jag kunnat då.

Minns att jag tänkte att jag ville att de skulle skära ut honom fort, utan bedövning, bara jag slapp smärtan.

Jag har normalt god smärthantering och har råkat ut för flera olyckor som gjort våldsamt ont, så jag är inte bara chockad allmänt av smärtan. Det här jämställer jag med att bli torterad, brännmärkt, levande obducerad, obedövat amputerad på alla lemmar osv.

Ingen talade om för mig innan att det kunde gå så här, trots att alla visste. Hade jag vetat, så hade jag bett om EDA tidigare. Hade de haft något människokänsla alls, så hade de talat om det för mig och satt en kanyl för EDA innan, som bara var att fylla på.

Det hela tog ett par timmar. Det var den dagen min son föddes och min själ dog.


Blev du sydd? Tyckte du det gjorde ont/var obehagligt?

BM tyckte att jag var sjåpig som gnydde för några stygn (5 yttre, större antal inre) när jag nyss fött barn. Fick rejält med bedövning, tyckte det var obehagligt.

Min spruträdsla gör att jag tydligen tas som sjåpig och då får man tydligen ingen medkänsla då värkarna under förlossningen dödar en.

Hade du mycket eftervärkar?
Hur kändes de? Gjorde de mycket ont?

Normalt mycket tror jag. Inget gör längre ont, inte efter min förlossning. Kändes som mensvärk, men jag är van vid kraftig mensvärk, så det är svårt att säga hur ont de gjorde, men ungefär som kraftig mensvärk.

Tittade du på ditt underliv någon av de närmaste dagarna
efter förlossningen? Hur upplevde du i så fall det?!
Hur skulle du bäst beskriva hur ditt underliv kändes efter
förlossningen?!

Tittade efter en vecka. Alla känslor från förlossningen kom tillbaka, även om det inte var just krystningen som var värst, men mitt sönderslitna underliv var en "påminnare".

Underlivet kändes som en gammal sliten hängmatta och det var vansinnigt svullet. Ömmade så att jag inte kunde sitta på 3 veckor.

Hur gick det att gå på toaletten efter förlossningen?
Gjorde det ont? Var det svårt att slappna av?

Det var här EDA:n hade fungerat. Jag hade de vanliga svårigheterna med att kissa dagarna efter, annars var det ok.

Tog det lång tid innan avslaget försvann?
Blödde du mer än du hade förväntat dig?

10 veckor totalt, men avtog kraftigt efter 6 veckor. Fick ha stora blöjor i två veckor ungefär. Det var mer än jag förväntat mig, men jag vet inte vad som är normalt.

På mitt MVC verkar det inte som om man talar om det som är för obehagligt eller det minsta negativt avvikande från normalsituationen (i negativ bemärkelse).

Om du snittades - hade du mycket ont i såret efteråt?

-

Tog det lång tid innan sexlusten kom tillbaka efter förlossningen?
Ungefär hur lång tid efter förlossningen hade ni samlag igen?
Blev första samlaget som du hade tänkt dig? Gjorde det ont?
Kändes det mycket annorlunda mot innan du hade fött barn?

Vi hade sex direkt efter efterkontrollen (6 v?). Samma sexlust, men det tog ett tag innan bäckenbottenmuskulaturen tränats upp igen. Innan dess kändes det mycket konstigt under orgasmen, liksom helt lamt. Jag var jätterädd att det skulle förbli så, men nu är det istället bättre än någonsin.

Gick du upp många kilon under förlossningen:

16-20 kg

Hur upplevde du din kropp efter förlossningen?
Tog det lång tid innan kilona försvann?
Ser din kropp mycket annorlunda ut nu efteråt?

Den kändes slapp som en punkterad ballong.
Efter 4 månader hade jag gått ned helt, plus två kilo till. Ser lika ut, men lite slappare mage och bröst.

Hur är det med knipövningar? Utövar du dem ofta? Fick du någon information om knipövningar efter förlossningen?
Har du upplevt att det är svårare än innan att hålla tätt?

Gjorde knipövningar i 6 månader. Sista månaden blev det inget bättre, så då slutade jag. Har lite svårare att hålla mig, men bara då jag trycker på för att bajsa (är trögmagad).

Kände du omedelbar kärlek till ditt nyfödda barn?
Vad var din första tanke då du såg den lilla/lille?

Att jag ville sudda ut alltihop. Förlossningen förstörde allt. Jag älskade och hatade honom på en gång. En konstig känsla som ger mycket skuldkänslor.

Upplevde du någon förlossningsdepression?
I så fall - fick du någon hjälp mot detta?!

Har gått några gånger hos en psykolog för att bearbeta förlossningen. Det känns lite bättre, men jag känner fortfarande det som om min själ dog den dagen. Det är mycket svårt med allas brist på förståelse, och knäppkommentarer som "det gör ju ont att föda".

Jag gråter flera timmar varje dag, och klarar inte att se förlossningar på tv eller se människor på filmer och så, som har svåra smärtor, tortyrscener, brinnande människor och så.


Hur länge stannade ni kvar på BB?
Trivdes du bra där? Bra/dåligt bemött?

3 dagar knappt. Den första BM där var snäll, hon tog hand om mig då jag för första gången efter förlossningen fick gråtattack och började fatta varför jag kände mig så konstig. De första timmarna var jag ju i ett chocktillstånd.
Resten var kass, snackade om amning och sånt, sket i hur jag mådde, de trodde jag grät av eftervärkarna, fick en massa panodil...

Var det något på BB du tycker att du saknade?
Något som kan förbättras?!

FOKUSERA PÅ HUR MAMMAN MÅR!!!
De förväntas att folk som mår dåligt berättar det själva, men så är det sällan. Tag reda på om mamman verkligen tycker att det är bara lycka och grattis-grattis som gäller.

Man skadar mammor så oerhört genom att nonchalera dem. Inte förrän man vet att mamman verkligen är lycklig och glad, så kan man fokusera på glädje och barnet så totalt som man gör.


Hur upplevde ni den första tiden hemma med den nya familjemedlemmen?
Lätt? Jobbig? Dåligt med sömn? Oro? Berätta gärna!

Bebisen var lätt att sköta, sov bra och så. Lite rädd att han skulle sluta andas bara (som väl alla känner kanske?).
Grät hela tiden pga av förlossningen, och tvingades hälsa på mamma och pappa för att visa upp honom (ville inte ha besök på BB). De fattade inget, bara grattis osv.
Övrigt:
Jag får ändå vara glad över att jag har kunnat ta honom till mig och älskar honom. Andra med liknande förlossningar vill ibland inte se åt barnet.

Nu är jag mest rädd för hur jag ska reagera på hans första födelsedag, om jag kommer att kollapsa psykiskt eller så. Och är rädd för att nästa förlossning som är i dec ska bli likadan, eller om den är OK, att jag ska råka i panik av minnena (ska till aurora snart).

Jag vill föda nosmalt och helt utan bedövning. Jag kommer att få åka långt för att slippa samma förlossningssjukhus. Kanske föda hemma? Jag vägrar dropp igen i alla fall. Känner att jag bara måste klara det här för att överleva.