Kvinna, 29 år, 1 barn, vaginal


Använde du någon/några smärtlindringar?

lustgas

Om du tog smärtlindring,
tyckte du det gav önskad effekt?
Upplevde du några biverkningar?:

Nja, jag upplevde lustgasen mer som något att koncentrera sig på, istället för att tänka på smärtan.
Använde den bara under de 30 minuter som gick från att jag var öppen 8 cm tills jag
var helt öppen så jag hann inte riktigt få in rätt teknik tror jag.

Hur upplevde du förlossningen?
Gjorde det mer eller mindre ont än du hade föreställt dig?
Tog det lång tid?

Den var fantastisk. Det gjorde inte alls så ont som jag trott, eller ont gjorde det men jag kunde hantera det bra mycket bättre än jag trodde att jag skulle kunna.

Totalt tog förlossningen sju timmar men det var inte förrän vi kom in till förlossningen som
jag tyckte att det var jobbigt och där var jag i knappt 2 1/2 timma.

Det värsta med förlossningen var när de skulle känna hur öppen jag var - det gjorde fruktansvärt ont. Bra mycket ondare än värkarna.

Blev du sydd? Tyckte du det gjorde ont/var obehagligt?

Ja. Fem stygn tror jag och det gjorde ont trots bedövning och lustgas. Kände precis hur hon stack igenom nålen.

Hade du mycket eftervärkar?
Hur kändes de? Gjorde de mycket ont?

Nja, mycket vet jag inte men visst hade jag ont. Kändes mest som kraftig mensvärk.
Ett par dagar efter att vi kommit hem fick jag jätteont i magen. Trodde att jag skulle gå itu. Kollade aldrig upp vad det var, men antog att det var eftervärkar.

Tittade du på ditt underliv någon av de närmaste dagarna
efter förlossningen? Hur upplevde du i så fall det?!
Hur skulle du bäst beskriva hur ditt underliv kändes efter
förlossningen?!

Nej, jag tittade inte. Däremot kände jag efter med handen. Känds svullet och ömt. Känslan av att ha ett bebishuvud som var på väg ut satt kvar i flera dagar.

Hur gick det att gå på toaletten efter förlossningen?
Gjorde det ont? Var det svårt att slappna av?

Riktigt bra faktiskt. Fick sitta helt framåtlutad på toastolen det första dygnet annars fick jag inte ut något. Hade tur att magen tömde sig helt innan
förlossningen för det gjorde att jag inte behövde tänka på den biten de första dygnen. Det sved mest och ömmade där jag blev sydd.

Tog det lång tid innan avslaget försvann?
Blödde du mer än du hade förväntat dig?

3-4 veckor tog det, men den sista veckan var det mest svagt rödfärgat och knappast blod.
De första dygnen blödde jag mer än jag föreställt mig. Äckligt var det...

Om du snittades - hade du mycket ont i såret efteråt?

-

Tog det lång tid innan sexlusten kom tillbaka efter förlossningen?
Ungefär hur lång tid efter förlossningen hade ni samlag igen?
Blev första samlaget som du hade tänkt dig? Gjorde det ont?
Kändes det mycket annorlunda mot innan du hade fött barn?

Den är fortfarande rätt dålig (9 månader efter). Vi provade första gången efter 4 veckor, var så nyfiken på hur det skulle kännas. Var väl ungefär som jag tänkt mig. Och annorlunda kändes det för mig. Torrt
och fortfarande öm. Kände mig onekligen rätt uttänjd.

Gick du upp många kilon under förlossningen:

16-20 kg

Hur upplevde du din kropp efter förlossningen?
Tog det lång tid innan kilona försvann?
Ser din kropp mycket annorlunda ut nu efteråt?

Tappade 11 kg på 5 dagar. Sen tappade jag fyra till på ett par veckor. Resten sitter kvar och jag struntar i det. Magen är ju rätt dallrig och degig. Huden har inte dragit ihop sig.
I övrigt är det nog som innan. Fick inga bristningar alls t. ex.

Hur är det med knipövningar? Utövar du dem ofta? Fick du någon information om knipövningar efter förlossningen?
Har du upplevt att det är svårare än innan att hålla tätt?

Började medan jag fortfarande låg på förlossningsavdelningen, och jag var
duktig i början. Sen blev det sämre med det.
Fick papper med övningar på.
Nej, jag har inte haft svårt att hålla tätt.

Kände du omedelbar kärlek till ditt nyfödda barn?
Vad var din första tanke då du såg den lilla/lille?

Nej, inte kärlek. Jag älskade det ofödda barnet med den kärlek som växt fram under graviditeten. Bebisen som kom ut var någon annan och kärleken behövde växa fram på nytt. (Kan tillägga att pga komplikationer efter födelsen fick jag inte ha vår bebis hos mig särskilt länge, utan vi var tvungna att skiljas åt under ett antal timmar. Kanske fördröjde det bindningen).

Istället var jag otroligt glad och alldeles förundrad över att vår bebis nu låg på utsidan.
Tror inte jag tänkte nånting. Var mest lite förundrad över att det var så självklart att det var en kille, trots att vi hela tiden trott att det var en tjej.

Upplevde du någon förlossningsdepression?
I så fall - fick du någon hjälp mot detta?!

Depression kanske är att säga för mycket men jag var mycket nedstämd, länge efteråt. Inte bara tredjedagsgråten alltså.

Nedstämdheten hade att göra med att vår grabb blev lite dålig och att vi blev separerade, plus att han kom lite för tidigt och därför oväntat. Allt hände
så snabbt att jag inte hann med riktigt.

Kontaktade min barnmorska på mvc eftersom vi pratat mycket under graviditeten. Kände stort förtroende för henne och efter ett samtal med henne mådde jag bra igen.

Hur länge stannade ni kvar på BB?
Trivdes du bra där? Bra/dåligt bemött?

Var på BB i knappt tre dygn och sen ytterligare två på neonatalen. Jag avskydde BB från första stund. Det var ett hemskt ställe och personalen var nästan lika hemsk den. Alla sa olika saker och det rådde en hemsk amningshysteri.

Mjölken kom inte igång och jag fick dåligt samvete och kände mig stressad. Blev nästan utskälld av en barnmorska för att jag vågade fundera på att vår son inte fick i sig tillräckligt med mat, (vilket han inte fick heller, utan rasade för mycket i vikt).

Vi hamnade lite i kläm också eftersom vår grabb inte var med oss på BB utan låg
på neonatalen. Det var som att BB-personalen mer eller mindre struntade i oss.

Neonatalen var mycket, mycket bättre. Trots alla maskiner var miljön mänskligare. Det var en riktig omtanke vi fick där. De brydde sig om oss och stöttade oss hela tiden. Blev behandlad som individ. Det var där vi kände att vi kunde fråga vad som helst, utan att känna oss dumma. På BB kände det mest som
man störde om han undrade något.

Var det något på BB du tycker att du saknade?
Något som kan förbättras?!

Rummen saknade bekväma stolar. Fick sitta på en karmstol med sån där hård stolsits och amma. Barnmorskan sa till mig att jag absolut inte fick spänna mig i axlarna. Inte lätt med de stolarna och när man knappt kunde sitta.

Saknade också en ombonad miljö och lugn och ro. Kommer att åka hem från BB fortast möjligt nästa gång.

Hur upplevde ni den första tiden hemma med den nya familjemedlemmen?
Lätt? Jobbig? Dåligt med sömn? Oro? Berätta gärna!

Den första tiden var jobbig, tyckte vi då. Efter några veckor fick vår son kolik och då
tedde sig de första veckorna som rena semestern.

Det som var jobbigt var att allt var så nytt, vi var ovana vid allting ju. Visste inte hur
något funkade och den där känslan som man har nu att man instinktivt vet vad som ska göras, men den fanns inte då.

Sov dåligt gjorde vi väl också. Sonen vaknade varannan eller var tredje timma och eftersom
min mjölk aldrig riktig kom igång tog varje amning _mycket_ lång tid. Gav tillägg också och det var knöligt och tidsödande.

Sen kom magknipet och då sov vi nästan ingenting under flera månader. Orolig var jag inte i början. Det kom senare, när det gått ett par månader. Då ville jag helst inte sova. Var jätterädd att han skulle sluta andas.

Det tog kanske någon månad innan man hittat in i föräldrarollen och ytterligare en månad innan man kände sig bekväm i den nya rollen.
Övrigt:
Det som slår mig nu efteråt är hur otroligt kort den där första jobbiga tiden egentligen var. Minnena av alla sömnlösa nätter har bleknat och det är svårt att föreställa sig hur jobbigt det egentligen var.

Ibland när vi pratar om den där tiden så skrattar vi ibland åt hur vi hanterade saker och ting. Mycket som man gjorde som var onödigt krångligt eller onödigt överhuvudtaget. Tur är väl att man växer med uppgiften.