Kvinna, 23, 2 barn, vaginal

Kvinna, 23 år, 2 barn, vaginal
Använde du någon/några smärtlindringar?	lustgas
Om du tog smärtlindring, tyckte du det gav önskad effekt? Upplevde du några biverkningar?:	Lustgas-hjälpte mej inte något första förlossningen, den hjälpte 2:a gången men fick den för sent så jag kanske använde den till en 4-5 värkar. Inga biverkningar.
Hur upplevde du förlossningen? Gjorde det mer eller mindre ont än du hade föreställt dig? Tog det lång tid?	1:a, hade ställt in mej på det värsta men det gick ju bra utan någon bedövning och 20 timmar. Nu efter min 2:a förlossning som tog 6 timmar utan bedövning var underbar i jämförelse mot min första som jag nu mer och mer upplever som hemsk.
Blev du sydd? Tyckte du det gjorde ont/var obehagligt?	Det var det värsta av allt. Jag syddes nog bara en tre stygn efter min första förlossning.
Hade du mycket eftervärkar? Hur kändes de? Gjorde de mycket ont?	1:a gången: inga eftervärkar men livmodern drog inte heller ihop sej så snabbt. 2:a gången: livmodern drog inte ihop sej fick ihopsammandragande medel och kraftiga eftervärkar, kändes som om jag drog tillbaka klockan och hade förvärkar. Fick ta panodil i 4-5 dagar för detta.
Tittade du på ditt underliv någon av de närmaste dagarna efter förlossningen? Hur upplevde du i så fall det?! Hur skulle du bäst beskriva hur ditt underliv kändes efter förlossningen?!	Hjälp jag kände inte igen det, vågade knappt torka mej eller gå på toa överhuvudtaget, då det gjorde så ont. Svullet och kunde inte riktigt sitta och röra mej på 1½ månad. Kollade nog inte på det förrän någon vecka innan jag skulle på efterkontroll. Och annorlunda var det. Efter 2:a gången hade jag inte ens ont jag kunde sitta och gå utan hinder. Snacka om skillnad på att föda barn och barn.
Hur gick det att gå på toaletten efter förlossningen? Gjorde det ont? Var det svårt att slappna av?	Fruktansvärt ont gjorde det, jag grät varje gång i säkert en vecka, kunde själv inte få på mej trosorna varför hade ingen berättat detta. Sen skulle man baja också. Jag som inte kunde klämma ut lite pink utan värsta skärselden mellan bena, men efter fyra dar så gick det ... 2:a förlossningen blev jag tappad två gånger innan jag fick sitta på bäcken 2 ggr sved men inget som gjorde ont. (gick inte på toa då jag förlorat blod och var svimmig) Inga problem alls att gå på toa. Stor skillnad på efter 1:a och 2:a förlossningen.
Tog det lång tid innan avslaget försvann? Blödde du mer än du hade förväntat dig?	1:a: Blödde massor i 4 veckor och det slutade efter 6 veckor. 2:a: Blödde i 4 veckor och inte mkt alls i jämförelse mot första gången då det rann ur mej.
Om du snittades - hade du mycket ont i såret efteråt? Tyckte du det tog lång tid innan det läkte?! Hade du hellre föredragit att föda vaginalt (om det varit möjligt)? Tycker du att du fått tillräcklig information innan om kejsarsnitt?	-
Tog det lång tid innan sexlusten kom tillbaka efter förlossningen? Ungefär hur lång tid efter förlossningen hade ni samlag igen? Blev första samlaget som du hade tänkt dig? Gjorde det ont? Kändes det mycket annorlunda mot innan du hade fött barn?	1a gången låååång tid hade ont i underlivet i två månader och vågade inte ha sex förrän efter 3½ månad. Gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Man har ju ett annorlunda sköte men sexet har klart blivit bättre lättare till klimax också.
Gick du upp många kilon under förlossningen:	31- kg
Hur upplevde du din kropp efter förlossningen? Tog det lång tid innan kilona försvann? Ser din kropp mycket annorlunda ut nu efteråt?	Stor som en fetmaklump och jag vantrivs som tjockis då jag har varit spinkig hela mitt liv. Efter 2 år hade jag ca 5 kilo kvar till utgångsläge. Gick 2:a gången inte ens upp hälften av förra gången, men trivs inte ännu med min kropp.
Hur är det med knipövningar? Utövar du dem ofta? Fick du någon information om knipövningar efter förlossningen? Har du upplevt att det är svårare än innan att hålla tätt?	Fått massviss av info kniper när jag kommer ihåg. Har inga problem med läckage men hade det under graviditeten
Kände du omedelbar kärlek till ditt nyfödda barn? Vad var din första tanke då du såg den lilla/lille?	Japp! "så underbara!" "så fantastiskt!" "hur gick detta till?" "e det sant?" "hjälp hur skall jag fixa detta?" Många tankar och stor lycka!!
Upplevde du någon förlossningsdepression? I så fall - fick du någon hjälp mot detta?!	Ingen deppression men 3-dagars gråten hade jag med båda mina. Kunde börja gråta när som helst utan någon anledning. Jobbigt att inte veta varför man blir så ledsen fast man inte e det hmm konstigt det där....hormoner.
Hur länge stannade ni kvar på BB? Trivdes du bra där? Bra/dåligt bemött?	1:a gången 5 dagar, men skulle velat stanna i två veckor till då jag knappt var flyttbar. Där var en läkare som inte brydde sej om vad man sa och tyckte jag var en dålig mamma om jag inte kunde hålla mitt barn då de stack honom för test då jag inte alltid klarar sprutor stick och blod. Annars var de väl ok tror jag. 2:a gången åkte jag hem nästa dag, snälla men barnläkaren var så superstressad att det gick ut över oss föräldrar och barn.
Var det något på BB du tycker att du saknade? Något som kan förbättras?!	Någon som kommer och sätter sej och har en timme att prata kring allt: barn förlossning amning gråt, allt. Gärna inte första dagen. Hatar stressade människor och då besparar jag dem med mina frågor.
Hur upplevde ni den första tiden hemma med den nya familjemedlemmen? Lätt? Jobbig? Dåligt med sömn? Oro? Berätta gärna!	Mycket oro! "gör jag rätt?" "för mycket kläder eller för lite?" "vad är det för prickar?" "räcker maten?" "äts det tillräckligt?" "sovs det för mycket eller lite?" "är barnet friskt?" "tänk om jag gör fel!" "vad skall jag göra om barnet slutar andas?" Huuh många tankar och undringar som sakta men säkert avtar då man lär känna sitt barn och hajjar att jag är mamma och jag kan jag fixar det här. Man kan fråga frågor till någon man litar på som lugnar och svarar om man är orolig. Ibland vill man bara höra att man är duktig och att man gör ett bra jobb
Övrigt:	Mitt första barn var stort och förlossningen glömde jag snabbt men tyckte tiden efteråt var jobbig. Blödde mycket och länge (mkt tvätt blev det). Jag fick till en början inte ens på mej trosorna själv(pinsamt). Kunde inte sitta riktigt, fick be om hjälp att överhuvud taget kunna ta mej upp ur en soffa eller en stol. Det tog även tid att komma ner i soffan eller stolen. Tog jag ett steg för stort kändes det som om bäckenet skulle ge vika. Kunde inte gå fort på 2 månader, då bäckenet inte riktig hängde samman. Men det är verkligen skillnad på att föda barn och föda barn. Denna gången så hade jag inte ont i underlivet, kunde gå långpromenad efter fyra dagar och kunde röra mej fritt.