Kvinna, 29 år, 1 barn, vaginal


Använde du någon/några smärtlindringar?

lustgas

Om du tog smärtlindring,
tyckte du det gav önskad effekt?
Upplevde du några biverkningar?

Till en början tyckte jag lustgasen var jätteäcklig, men då jag väl kom på tekniken och märkte dess verkan så blev vi dom bästa vänner och den funkade perfekt för min del! Så det blir nog lustgas vid nästa förlossning också.

Hur upplevde du förlossningen?
Gjorde det mer eller mindre ont än du hade föreställt dig?
Tog det lång tid?

Jag hade ställt in mig på att det skulle komma att göra ont, men den smärta jag kände och upplevde var inte så hemsk som jag föreställt mig. Den var hanterbar och inte så ond (hmmm).

Hela förloppet från det att vattnet gick till dess jag fick upp min dotter på magen tog 17½ timme, ca 7 av dessa var med värkar.


Blev du sydd? Tyckte du det gjorde ont/var obehagligt?

Sprack litegrann invändigt i slidan men det var inget dom sydde...

Hade du mycket eftervärkar?
Hur kändes de? Gjorde de mycket ont?

Jag kände knappt utav några eftervärkar alls faktiskt. Möjligen lite lätta molningar som ungefär de man kan känna vid lätt mensvärk.

Tittade du på ditt underliv någon av de närmaste dagarna
efter förlossningen? Hur upplevde du i så fall det?!
Hur skulle du bäst beskriva hur ditt underliv kändes efter
förlossningen?!

Jag tittade där nere dagen efter förlossningen då de satte in kateter på mig och det var ingen vidare härlig syn tyckte jag. Dels för allt blod och sen var det så hängigt och stort..*skratt*
Då katetern var borta så kände jag efter och det kändes även stort och hängigt....men nu 6 månader efteråt så är det som det var innan igen.

Hur gick det att gå på toaletten efter förlossningen?
Gjorde det ont? Var det svårt att slappna av?

Det blev problem med pinkandet för min del så jag fick kateter och det var inte alls kul. När den väl var borttagen så sved det enormt där jag fått min bristning.
När det gäller bajsandet så tog det upp emot 10 dagar innan jag överhuvudtaget fick ur mig något. Jag var jättehård i magen en lång tid efteråt och fick ta laxdroppar och dricka extra mycket vatten.
Så bajsandet gjorde väldigt ont en lång tid efteråt för min del, ca 3 månader faktiskt...

Tog det lång tid innan avslaget försvann?
Blödde du mer än du hade förväntat dig?

4 dagar blödde jag rätt kraftigt och sedan var det mest bara droppande i ca 5 veckor... jag hade trott jag skulle blöda mer än vad jag gjorde så jag var tacksam för att det inte blev så.

Om du snittades - hade du mycket ont i såret efteråt?

-

Tog det lång tid innan sexlusten kom tillbaka efter förlossningen?
Ungefär hur lång tid efter förlossningen hade ni samlag igen?
Blev första samlaget som du hade tänkt dig? Gjorde det ont?
Kändes det mycket annorlunda mot innan du hade fött barn?

Vår dotter är 6 mån nu och lusten lyser fortfarande med sin frånvaro. Dock kan den tändas då man väl börjat kela men den finns inte där av sig själv innan...*suck*...och det känns inte bra.
Dock har vi ju sex ändå och första samlaget hade vi ca 6 v efter förlossningen. Tyckte det stack lite där bristningen varit men annars så kändes det inget annorlunda mot innan...

Gick du upp många kilon under förlossningen:

16-20 kg

Hur upplevde du din kropp efter förlossningen?
Tog det lång tid innan kilona försvann?
Ser din kropp mycket annorlunda ut nu efteråt?

Innan jag blev gravid hade jag en övervikt på ca 35 kilo och under graviditeten gick jag upp 16 kilo...så mot slutet hade jag alltså 51 kilos övervikt!!!

8 kilo försvann direkt vid förlossningen och genast tyckte jag att jag blivit smal *hmmm*
Än har jag något kilo kvar tills jag väger vad jag gjorde vid inskrivningen och sedan har jag bara resten kvar...*skratt*

Allting har blivit mycket hängigare efter att jag fick barn och jag gillar inte min kropp nåt vidare om jag ska vara ärlig... tvärtom nästan, tyvärr....

Hur är det med knipövningar? Utövar du dem ofta? Fick du någon information om knipövningar efter förlossningen?
Har du upplevt att det är svårare än innan att hålla tätt?

Jag har knipit vid toabesök sedan jag var i tonåren och fortsätter med det så jag har inte upplevt några problem..

Kände du omedelbar kärlek till ditt nyfödda barn?
Vad var din första tanke då du såg den lilla/lille?

Kärlek och lycka var vad jag kände den sekund den lilla kom upp på magen, inte bara till henne utan även till min sambo som jag tillsammans hade skapat detta lilla liv med...

Upplevde du någon förlossningsdepression?
I så fall - fick du någon hjälp mot detta?!

Inte depression, men ett enormt känslosvall då jag kommit hem från bb...ALLT kom över mig och det var mycket gråt en tid.

Hur länge stannade ni kvar på BB?
Trivdes du bra där? Bra/dåligt bemött?

Jag blev kvar där i 4 nätter. Jag hade velat åkt hem tidigare, men kunde inte pga av min kateter... Dock fick jag åka hem ändå efter 4 nätter... med katetern.
Det var väl bara bra där på bb och jag kan inte komma på något som var negativt... personalen var bra och resten likaså.

Var det något på BB du tycker att du saknade?
Något som kan förbättras?!

Jag hade ju turen att få ett eget rum så min sambo kunde sova kvar där om han hade velat, men det fanns även dubbelrum och 4 salar. Jag tycker det borde bara finnas enkelrum så att pappan ska kunna stanna kvar med sin nya familj om han vill det...

Hur upplevde ni den första tiden hemma med den nya familjemedlemmen?
Lätt? Jobbig? Dåligt med sömn? Oro? Berätta gärna!

Hemkomsten började med 2 skriknätter/ dagar och det var rätt så jobbigt faktiskt. Jag föreställde mig att det skulle bli så hela tiden och bävade. Tredje natten vände det dock och då känndes det skönt.

Oron fanns hos mig väldigt i början, mest var jag orolig att vårt barn skulle dö i från oss och att jag skulle hitta henne alldeles kall och livlös i sängen eller vagnen. Var ofta och tittade till henne då hon sov och petade på henne för att verkligen se att hon levde.

Det har varit jobbigt emellanåt men trots det som varit jobbigt och trots bristen på sömn emellanåt så är det värt allt...

Övrigt:

Att föda barn är bland det häftagaste jag varit med om och det ska nog inte dröja allt för länge innan Hannah ska få ett syskon... i alla fall inte om jag får bestämma. :-)
Hannah är det bästa som hänt oss och hon är solstrålen som förgyller var dag... den sol som ständigt skiner och värmer.