Kvinna, 33 år, 2 barn, vaginal

Vid förlossning nr två hanns inte någon bedövning med och det var en helt fantastik upplevelse - att känna sig helt närvarande hela tiden.
 

Kände att jag hade full koll och var med hela tiden. Var pigg direkt efteråt. Enorm skillnad mot första gången, man visste vad det handlade om och vad man hade att förvänta sig.
 

Med nr 2 sydde man efter viss tvekan 1 stygn och det kändes knappt som man fött barn alls jämfört med gången innan.
 

Med nr 2 tittade jag aldrig och hade aldrig samma känslor. Var inte särskilt öm.
 

Med nr 2 var det inga problem alls.
 

Det tog ca 8 v första gången och 6 veckor andra gången innan det försvann, men jag blödde kraftigt några veckor första gången och bara några dagar andra gången.
 

Efter nr två provade vi lite tidigare och det kändes rätt bra direkt, skavde lite grann. Skavandet försvann efter ca 5 mån, men någon riktig sexlust är inte tillbaka ännu.....(efter 10 mån).

Känslan vid sex/ samlag blev bättre efter barn nr 1 och ännu bättre efter nr 2 tycker jag, även om jag har lust mer sällan så är det alltid mycket bra när det väl blir nåt.....
 

Efter nr 2 tog det längre tid, ca 9 mån, trots att jag bara gick upp några kilo mer denna gång. Min kropp ser i princip ut som tidigare - förutom att jag fått åderbråck som inte är så vackra.
 

Det är lite svårare att vänta länge med att kissa. Det kan bli ganska bråttom ibland.
 

Fick inte någon hjälp eftersom jag aldrig tog upp det med någon utom min man.

Vi var fyra på rummet hela tiden och nån bebba skrek hela tiden. Var det inte den ena så var det den andra. Gick inte att sova på nätterna även om ens egen bebis sov. FRUKTANSVÄRT!

Dessutom var det svårt att få någon konkret hjälp med t ex amning. Det kändes som om ingen hade tid/ engagemang. Andra gången var betydligt bättre. Stannade bara tills PKU-provet var taget sen stack vi.

Bättre bemötande som omföderska och inte lika mycket personalbyte. Större lugn på avdelningen även om vi fortfarande var 3-4 st på rummet och det var näst intill omöjligt att sova på natten.
 

Möjlighet för respektive att sova över även om förlossningen varit normal hade känts bra första gången tycker jag. Då var ju allt så nytt och okänt.
 

Jag var ständigt orolig och hade svårt att tackla skrikandet. Hade svårt att hitta någon rytm som funkade och fick massor med goda råd som jag inte visste om jag skulle följa eller ej.

Han sov dock hyfsat på nätterna redan från början, vaknade för att äta med somnade om på en gång - 2-4 ggr per natt.

Med nr 2 så var jag förberedd, men hon sov mycket dåligt på nätterna första månaden. Det tog lång tid innan hon vände dygnet rätt. Kände ingen oro, men tiden var jobbig eftersom det ju var, och är, ett ständigt pusslande för att tillgodose även det äldre barnets behov. Man har inte bara en bebis att tillfredsställa.