Kvinna, 28 år, 1 barn, vaginal

Använde du någon/några smärtlindringar?		 bäckenbottenbedövning

Om du tog smärtlindring,
tyckte du det gav önskad effekt?
Upplevde du några biverkningar?:
 
Fick aldrig någon bedövning eftersom barnet hann för långt ner. Jag tror inte att bäckenbottenbedövningen gjorde någon skillnad. då var han nästan framme. Jag kräktes av lustgas.
 

Hur upplevde du förlossningen?
Gjorde det mer eller mindre ont än du hade föreställt dig?
Tog det lång tid?
 
Förlossningen tog femton timmar från det att jag insåg att jag hade värkar till det att min son kom fram. Jag var beredd på smärta. Jag var inställd på bedövning för att lindra, men eftersom det aldrig hann bli tal om det var det bara att stå ut.

Det kom ju något gott ur smärtan försökte jag hela tiden att intala mig. Man kan nog aldrig ställa in sig på smärta. Visst gjorde det ondare än jag kunnat föreställa mig, men jag är beredd att göra om det igen så....
Men nog gjorde det j-vligt ont alltid.
 

Blev du sydd? Tyckte du det gjorde ont/var obehagligt?
Jag blev ordentligt sydd och tre stygn fick dessutom sys av en läkare eftersom jag spruckit ner mot ändtarmen. Jag tror att de sydde i en timme. Jag är en pryd människa och gillade inte att bli sydd. Min sambo satt med ryggen åt mitt underliv hela tiden vilket var ett önskemål från min sida.

Jag kände inget av att de sydde, men visst kändes det bra genant. Jag var också lite besviken på min kropp som inte klarat förlossningen utan att gå sönder. Jag har sedan dess funderat på hur de gjorde på 1800-talet med kvinnor som sprack under förlossningen??
Tack för vår fina sjukvård. Jag kunde inte sitta på en vecka, men det var det värt.
 

Hade du mycket eftervärkar?
Hur kändes de? Gjorde de mycket ont?
Jag hade inga större eftervärkar under amningen, men när jag promenerade med vagnen kunde jag få kraftiga smärtor i magen. Först blev jag rädd men jag förstod snart vad det var för någonting och tänkte att det var ju bra att livmodern drog ihop sig igen.
 

Tittade du på ditt underliv någon av de närmaste dagarna
efter förlossningen? Hur upplevde du i så fall det?!
Hur skulle du bäst beskriva hur ditt underliv kändes efter
förlossningen?!
 
Jag var enormt svullen efter förlossningen. Jag kände stygnen med handen när jag duschade. Någon vecka efter förlossningen blev jag lite nyfiken och tog med mig en spegel in i duschen. Det var ingen vacker syn och jag sa till min sambo att han inte skulle få komma i närheten av mig på ett bra tag framöver. Jag tänkte på efterkontrollen och blev lite skraj. Tänk om de var tvungna att sprätta.....
 

Hur gick det att gå på toaletten efter förlossningen?
Gjorde det ont? Var det svårt att slappna av?
Kissa var inga problem men det andra.... Det kändes som om stygnen skulle gå upp. Jag fick till slut ett lavemang och efter det gick det rätt bra, men jag behövde tid på mig på toaletten.

Jag fick snällt säga till sambon att det var dags för det där och att han fick ta hand om vår son en stund och inte störa mig. Vad lycklig jag var när det gick smärtfritt...
 
Tog det lång tid innan avslaget försvann?
Blödde du mer än du hade förväntat dig?
Blodet forsade verkligen i flera veckor. Jag tror att det gav med sig vecka åtta efter förlossningen. Jag hade mycket yrsel och var kraftlös de första veckorna efteråt.

Jag visste att det skulle blöda, men inte att jag varje morgon på BB fick nya lakan i sängen och att man var tvungen att ha blöjor.... Stackars bebisar!

Om du snittades - hade du mycket ont i såret efteråt?
-
 

Tog det lång tid innan sexlusten kom tillbaka efter förlossningen?
Ungefär hur lång tid efter förlossningen hade ni samlag igen?
Blev första samlaget som du hade tänkt dig? Gjorde det ont?
Kändes det mycket annorlunda mot innan du hade fött barn?
Har inte varit på efterkontroll ännu och vill få klartecken först men jag är lite nervös. Känns lite som första gången igen......

Gick du upp många kilon under förlossningen:
16-20 kg

Hur upplevde du din kropp efter förlossningen?
Tog det lång tid innan kilona försvann?
Ser din kropp mycket annorlunda ut nu efteråt?
Jag samlade mycket vatten och kände mig som en padda. Jag har lite viktfobi och var orolig för det där med att gå upp i vikt. Jag gick upp 19 kilo men gick ner tolv första veckan. Jag har nu tio veckor efter, fem kilo kvar till vikten innan men jag är inte lika orolig längre.

Jag har inte bantat något utan kroppen verkar tappa lite undan för undan. Däremot skäms jag för alla ärr jag fick eftersom jag hade klåda i slutet av förlossningen. Jag skäms över mina ärriga ben. Det bleks väl bort, men jag föredrar långbyxor ett tag framöver.
 

Hur är det med knipövningar? Utövar du dem ofta?
Fick du någon information om knipövningar efter förlossningen?
Har du upplevt att det är svårare än innan att hålla tätt?
Jag tränade mycket innan graviditeten och är stark i bäckenmuskulaturen. Jag har inte tränat något knip direkt. Jag testade lite att knipa av strålen och det gick bra. Jag har inga problem att hålla tätt.
 

Kände du omedelbar kärlek till ditt nyfödda barn?
Vad var din första tanke då du såg den lilla/lille?
 
Jag blev direkt djupt förälskad i min lilla son och låg hela natten och bara tittade på honom. Min första tanke var om han verkligen var min och att han var så söt.
 

Upplevde du någon förlossningsdepression?
I så fall - fick du någon hjälp mot detta?!
 
-

Hur länge stannade ni kvar på BB?
Trivdes du bra där? Bra/dåligt bemött?
Vi stannade fyra dagar eftersom jag ville att min sons viktkurva skulle gå uppåt för då visste jag att han fick mat av mig.

Det var fantastiskt på BB (Visby) med urtrevlig personal och fin miljö. När jag tänker tillbaka på BB-tiden ser jag den i ett rosenrött skimmer.
 

Var det något på BB du tycker att du saknade?
Något som kan förbättras?!
Man hade skiftbyte när det var tio minuter kvar av min förlossning och det gillade jag inte. Tänk om en ragata kommit in och tänk om komplikationer uppstått.
 

Hur upplevde ni den första tiden hemma med den nya familjemedlemmen?
Lätt? Jobbig? Dåligt med sömn? Oro? Berätta gärna!
Jag var orolig att han inte fick tillräckligt med mat, men idag är han en oerhört rund liten herre med hamsterkinder och kagge. Jag sprang och kände att han andades hela tiden och blev jätteledsen när han grät och kände mig som en usel mamma.

Något jobbigt var alla som kom med goda råd och aldrig sa de samma. Till slut skrek jag högt och gjorde som jag själv ville och det kändes bäst för mig och min lille son som blev lugnare.

Nätterna var jobbiga i början. Han ville ha mat varje timme. Jag hade/har honom bredvid mig i sängen varje natt och det är så mysigt. När han vaknar skriker han inte utan jollrar och letar mat. Jag hinner vakna och ge honom bröstet innan han börjar skrika av hunger. Han vet att jag finns där.

I början kändes det så jobbigt att jag inte kunde gulla med min son som min sambo kunde. Han letade bara mat hela tiden. Nu kan vi gulla mer och gosa och leka. Jag är inte bara mat längre. Jag är mamma.

Nu har vi hittat rutiner. Min son har lite kvällskolik som kan vara jobbigt ibland, men det går väl över. Vi turas om att bära honom och man får vara glad att det inte uppträder under nattetid. Att få barn har gjort mig till en bättre människa.
 

Övrigt:
Jag hade ingen aning att man kan känna en sådan beskyddande ömhet för en annan människa. I min sons närvaro är jag en tigrinna, kärleksfull mor och en mycket lycklig människa. Jag vill ha fler barn.